Tallbacka år 2023 - del 1

År 2023 har präglats av bekymmer och rädslor. Pandemin drog sig tillbaka men blev kvar i bakgrunden och kriget fyllde nyheterna. Vi har för vår del försökt stanna på de godas sida och fortsätta ett meningsfullt liv. Den meningen står att finna i trädgården.

I trädgården är vi ändå inte skyddade för penningbekymmer, sjukdomar och trötthet. Vi bestämde att inrikta oss på NO-DIG odling i trädgården och det tar tid att lära sig det nya och befästa den nya metoden. Vi har också bestämt att gör allt offentligt och har m.a.o. öppnat trädgården för besökare trots att vi inte är färdiga och inte heller vet eller kan allting. Vi tar en medveten risk som man behöver göra med något nytt som avviker från det invanda. Tidvis gör det ont, men vanligtvis kan kärleken till allt som växer var den största av känslorna. Vi har bestämt oss för att fortsätta.

NO DIG kompostering

2023 var det andra året då vi tillämpade NO DIG kompostering. Vi hade då redan fått erfarenhet av olika komposteringssätt, de nödvändiga materialet, arbetsmängden och framför allt hur mycket kompost som behövs. Tallbackas kompostchef Outi tog saken på stort allvar och beslöt att använda huvuddelen av sin arbetsinsats för att tillverka kompost för att ha tillräckligt med kompost till odlingsbänkarna. Vi hade också fått tråkiga erfarenheter. Till exempel mullfabriken med bokashikompost som vi startade med stora förväntningar var en bitter besvikelse. Bokashiprocessen lyckades inte och vår egen ide med att lägga bokashikompost och mylla i olika lager fungerade inte. Slutresultatet blev att vi fick en kompostblandning med stenhård yta och tät ogrästillväxt. Våra ordinära komposter var för våta och frös på vintern vilket resulterade i att hela processen tog alltför lång tid. Berkeley Hot Kompost-metoden däremot var lovande. Grenflis, trädgårdsavfall, hästavföring, blad och kaffegrums fanns att tillgå. Hur mycket kompost är det möjligt att tillverka under en säsong? Vi bestämde oss för att försöka. Den ordentliga vintern kom först i mars, så det fanns snö långt in i april. Den tionde april var de två första komposterna gjorda av pallkragar (1,2×1,2x 1m hög) fulla. Berkeleykomposten skall vändas från och med den femte dagen var annan dag tills materialet har förändrats till jämn men ännu grov kompostmylla. Också dyngmaskarna arbetar hårt efter att den inledande hettan i processen avtar. Det besvärligaste i processen är att sköta om en lämplig fukt; under sommaren vill komposterna torka fastän vi täckte dem med presenning för att minimera avdunstningen.

Efter de två första gjorde vi flera. Till slut var de sammanlagt ca 20 varav en del förenades under slutprocessen, I juni började vi också samla ihop vanliga trädgårdskomposter de fasta komposter vi byggt enligt Dowdings modell. Vi kan konstatera att vi efter att ha arbetat hela sommaren som resultat fick ett rejält lager med kvalitativ kompost utspritt på nästan alla odlingsbänkar på hösten. Det var tillfredsställande att få komposten utspridd som täckmaterial redan före vintern. Komposten hinner sätta sig, maskar och andra mikrober kan påbörja sitt dekomposteringsarbete och jorden är på våren när snön smält färdig för planteringar. Komposten är inte gödsel och den smälter inte i regn eller snöslask. Jordmånen blir bättre då mikro-organismerna förökar sig och mår bra.

Komposttäcket är av många orsaker oöverträffad för jordmånens hälsa. Torkan verkar vara ett återkommande problem för våren och försommaren. En jord som är täckt med kompost tål torkan mycket bättre, markens mikroliv och svamphyfer bildar en struktur, som binder vattnet effektivt. Vi är övertygade om att träflisen mellan odlingsbänkarna är ett ypperligt sätt att minska på avdunstningen och öka på svamphyferna. Det är möjligt att gå på NO DIG-bänkarna,-marken blir spänstig och den kompakteras inte. Regnvattnet sugs in jorden effektivare bland annat på grund av maskarna. Det behövs inte någon konstgödsel och man behöver inte bekymra sig för pH-värden eller brist på spårämnen. En levande jordmån balanserar sig själv och mikroorganismerna har sina sätt att frigöra molekyler som växterna kan använda. Vi människor förstår inte alla dessa finesser men till all tur behöver vi inte heller göra det! Det räcker om vi ordnar med mat och gynnsamma livsomständigheter så gör de arbetet åt oss.