Tallbacka Trädgård/Dialog

TALLBACKA ÅR 2023

År 2023 har präglats av bekymmer och rädslor. Pandemin drog sig tillbaka men blev kvar i bakgrunden och kriget fyllde nyheterna. Vi har för vår del försökt stanna på de godas sida och fortsätta ett meningsfullt liv. Den meningen står att finna i trädgården.

I trädgården är vi ändå inte skyddade för penningbekymmer, sjukdomar och trötthet. Vi bestämde att inrikta oss på NO-DIG odling i trädgården och det tar tid att lära sig det nya och befästa den nya metoden. Vi har också bestämt att gör allt offentligt och har m.a.o. öppnat trädgården för besökare trots att vi inte är färdiga och inte heller vet eller kan allting. Vi tar en medveten risk som man behöver göra med något nytt som avviker från det invanda. Tidvis gör det ont, men vanligtvis kan kärleken till allt som växer var den största av känslorna. Vi har bestämt oss för att fortsätta.

NO DIG kompostering

2023 var det andra året då vi tillämpade NO DIG kompostering. Vi hade då redan fått erfarenhet av olika komposteringssätt, de nödvändiga materialet, arbetsmängden och framför allt hur mycket kompost som behövs. Tallbackas kompostchef Outi tog saken på stort allvar och beslöt att använda huvuddelen av sin arbetsinsats för att tillverka kompost för att ha tillräckligt med kompost till odlingsbänkarna. Vi hade också fått tråkiga erfarenheter. Till exempel mullfabriken med bokashikompost som vi startade med stora förväntningar var en bitter besvikelse. Bokashiprocessen lyckades inte och vår egen ide med att lägga bokashikompost och mylla i olika lager fungerade inte. Slutresultatet blev att vi fick en kompostblandning med stenhård yta och tät ogrästillväxt. Våra ordinära komposter var för våta och frös på vintern vilket resulterade i att hela processen tog alltför lång tid. Berkeley Hot Kompost-metoden däremot var lovande. Grenflis, trädgårdsavfall, hästavföring, blad och kaffegrums fanns att tillgå. Hur mycket kompost är det möjligt att tillverka under en säsong? Vi bestämde oss för att försöka. Den ordentliga vintern kom först i mars, så det fanns snö långt in i april. Den tionde april var de två första komposterna gjorda av pallkragar (1,2×1,2x 1m hög) fulla. Berkeleykomposten skall vändas från och med den femte dagen var annan dag tills materialet har förändrats till jämn men ännu grov kompostmylla. Också dyngmaskarna arbetar hårt efter att den inledande hettan i processen avtar. Det besvärligaste i processen är att sköta om en lämplig fukt; under sommaren vill komposterna torka fastän vi täckte dem med presenning för att minimera avdunstningen.

Efter de två första gjorde vi flera. Till slut var de sammanlagt ca 20 varav en del förenades under slutprocessen, I juni började vi också samla ihop vanliga trädgårdskomposter de fasta komposter vi byggt enligt Dowdings modell. Vi kan konstatera att vi efter att ha arbetat hela sommaren som resultat fick ett rejält lager med kvalitativ kompost utspritt på nästan alla odlingsbänkar på hösten. Det var tillfredsställande att få komposten utspridd som täckmaterial redan före vintern. Komposten hinner sätta sig, maskar och andra mikrober kan påbörja sitt dekomposteringsarbete och jorden är på våren när snön smält färdig för planteringar. Komposten är inte gödsel och den smälter inte i regn eller snöslask. Jordmånen blir bättre då mikro-organismerna förökar sig och mår bra.

Komposttäcket är av många orsaker oöverträffad för jordmånens hälsa. Torkan verkar vara ett återkommande problem för våren och försommaren. En jord som är täckt med kompost tål torkan mycket bättre, markens mikroliv och svamphyfer bildar en struktur, som binder vattnet effektivt. Vi är övertygade om att träflisen mellan odlingsbänkarna är ett ypperligt sätt att minska på avdunstningen och öka på svamphyferna. Det är möjligt att gå på NO DIG-bänkarna,-marken blir spänstig och den kompakteras inte. Regnvattnet sugs in jorden effektivare bland annat på grund av maskarna. Det behövs inte någon konstgödsel och man behöver inte bekymra sig för pH-värden eller brist på spårämnen. En levande jordmån balanserar sig själv och mikroorganismerna har sina sätt att frigöra molekyler som växterna kan använda. Vi människor förstår inte alla dessa finesser men till all tur behöver vi inte heller göra det! Det räcker om vi ordnar med mat och gynnsamma livsomständigheter så gör de arbetet åt oss.

Salladsmixens-lovande introduktion och en lätt justering

Salladsmixen som vi utvecklade år 2022 är en utmärkt produkt. Den varieras enligt säsongen, består av många välsmakade sallatsväxter, är sagolikt vacker och full av överraskningar! Klart var ändå att utvecklingsarbetet behövde få en fortsättning. En del av sorterna gav inte tillräcklig skörd, andra av de prövade sorterna var inte tillräckligt hållbara eller plågades av skadedjur och några smakade för konstigt. Men bindsallad, bladsallad, spenat, kranskrage och strandkämpe fungerade fint och variationen på sallads sorterna gjorde mixen härligt vacker och färggrann.

Vårens märkligaste odlingserfarenheter och överraskningar fick vi när vi försökte utreda salladernas grobarhetsproblem. Den slutliga orsaken klarnade aldrig, men salladen grodde dåligt. Vi rensade bort de uppenbara orsakerna: för hög temperatur, hög fuktighet eller torka. Vi prövade olika mullblandningar, köpta och egna. Möjligen var fröna dåliga eller så var det fel månfas eller något annat. Det planerade urvalet av sorter och den tidiga introduktionen gick snett och vi fick lov att odla det som grodde. Efter den erfarenheten kan vi inte skryta med vår skicklighet att driva upp plantor. Varje välmående planta är ett under och en glädje.

Vi fick ett nytt innehåll till salladsmixen. En fascinerande nyhet, fastän liten smakbit var de sura bladet från fjällsyran. Trädgårdssyran ger stor och smaklig skörd men passar inte i salladsmixen då sniglarna äter hål i den, sköldsyran åter är vacker och välsmakande men hopplöst långsam att skörda. Fjällsyran mycket välsmakande och lättare att använda. Fjolårets lilla provruta kommer att utvidgas.

Salladsmixen behöver smaker och karaktär från salladssenaper och rucola så inkommande sommar kommer vi att odla dem i växthuset. Ute lyckas tyvärr inte — jordlopporna äter bladen helt eller gör dem fulla med hål. Försommarens torka gynnar jordlopporna och det hjälper inte med täckdukar.

Den salladsodlingsteknik vi lärt oss av Charles Dowding är utmärkt och vi har beundrat den många gånger. Plantorna odlas individuellt och de planteras på ca 20 cm avstånd från varandra. Skörden samlas från de yttre äldre bladen vilket gör att växten producerar ny färsk skörd till och med under en och en halv månad. Till slut | börjar växten blomma och bladen blir träaktiga och bittra. En fortsatt plantproduktion är viktig så man kan få en ny skörd utan pauser. Förra sommaren upptäckte vi att det är viktigt att skörda hela tiden. Endast på det sättet kan kvaliteten hållas hög. Det kan vara klokt att skörda även om det inte finns en köpare till produkten — de äldre bladen använder växtens kraftresurser i onödan och lockar till sig sniglar. (Det här är förstås ett frustrerande sätt att göra kompost på!) Inkommande säsong kommer vi att arbeta för att få en jämnare skördetid så att växterna kan producera skörd möjligast länge.

Visitträdgården 2023

Öppenheten är en av de bärande idéerna i Tallbacka. Vi tar emot gäster under hela säsongen.

Så småningom har vi skapat en infrastruktur och en fungerande praktik för att kunna ta emot en busslast med gäster och introducera dem i vår NO DIG-trädgård. Det behövs informationstavlor, en bra väg och en bred anslutning (förnyades våren 2023), med svängplats för bussen, ett tillräckligt antal sittplatser för en inledande presentation och ifall det blir regnväder, snygga eko dass och möjlighet till handtvätt, färdigt planerad guiderutt, något att bjuda på och också gärna något att sälja. Det är klart att det här ökar arbetsbördan då när det i övrigt finns tillräckligt, men så småningom börjar sakerna löpa på rutin. Och det är definitivt värt besväret! Fastän det är alltid är spännande när gästerna anländer och tröttar ut så glöms allt det fort. Det är en glädje att få berätta om trädgården åt människor som är intresserade att få höra och nyfikna på att få se. Jordförbättring är fascinerande också för andra och nästan beroendeframkallande. Det är härligt att få träffa människor som delar kärleken till allt som växer.

Vi har fortsatt att utveckla visitträdgården 2023 och har planer för innevarande år. Vi vill att artrikedomen skall vara stor; på hemsidan har vi en odlingsförteckning, ; som innefattar såväl arter som sorter på över 500 till antal. Vi är alltid mycket £ intresserade nya och presentera bortglömda traditionella växter som är värda att ha kvar i odlingen. Vi försöker skapa små helheter, tematiska öar, växtgrupper med en berättelse. En del av detta arbete består av att sköta om kantningen av gränserna och ogräsrensning men också de magnifika idéer som uppstår när man ser vad som ”bör” växa på ett ställe och hur odlingsbänkens kant ”bör” kurva sig! Någon växt träffar sin plats och trivs ypperligt, bredvid någon annan – och berättelsen fortsätter. Vi har namngett nästan alla sådana:ställen med egna namn, vilket är en viktig del av Tallbackas berättelse.

éer som uppstår när man ser vad som ”bör” växa på ett ställe och hur odlingsbänkens kant ”bör” kurva sig! Någon växt träffar sin plats och trivs ypperligt, bredvid någon annan – och berättelsen fortsätter. Vi har namngett nästan alla sådana:ställen med egna namn, vilket är en viktig del av Tallbackas berättelse.

PLANTVÄXTHUS

Ända från 2018 har det funnits en dröm om ett växthus med möjlighet att ha känsliga fruktträd i trädgården typ aprikos, persika och fikonträd.

Ritningarna för ett vinterväxthus är godkända år 2020 så den sista möjligheten för oss var att sätta igång hösten 2023. Kostnadsberäkningen visade dock att det inte var möjligt att bygga ett vinterväxthus så vi bantade ner planerna till ett plastväxthus. Men vi behövde börja redan på våren 2023 med att ta bort odlingslådorna på området från 2016. Det visade sig att pallkragarna närmast jorden delvis hade förmultnat så att de ändå borde ha bytts ut. Jorden tog vi tillvara och lade i en hög i väntan på byggstarten.

I augusti kom vi så i gång med att gräva ut byggplatsen och området ca 9x 11 m Själva byggnaden var enligt planerna 4,60x 8 m med en takhöjd på 4.30. Ytan jämnades ut med singel som täckte vattenledningsrör, elkabel och avloppsrör. Vatten och el förbindelsen togs från boningshusets källare. Grunden lades med jordankaren som borrades ner i jorden. I dem fastsattes en träram varpå takstolarna innefattande väggbjälkar skruvades fast. Innertakets bjälkar skruvades fast i takbjälkarna och bägge gavlarna fick stående strävor. (se bild och ritning).

Växthusplasten fick börja läggas på mot slutet av oktober. Den 20 oktober var plasten fastsatt med hjälp av aluminiumlister på takstolar och gavelbjälkar. Öppningarna på vädringsluckorna i taket fixerades och så fick vi lov att avbryta arbetet med tanke på vinter och kyla. Själva luckorna levererades i november men väntar nu på tjänligare väderlek.

I december fick vi ännu elektriciteten dragen till växthuset men belysningen hann vi inte installera. Skivorna för skyddande av plant och pluggbrätte hanteringen är fastskruvade samt skivorna för tvätthoarna.

Dörrarna på vardera sidan liksom vädringsluckorna får vänta på att bli installerade nästa år.

Ny livskraft åt bär och frukter

Det har gått 6 år sedan större delen av bärbuskar och fruktträd blev planterade. Den osedvanligt hårda torkan åren 2018 och 2019 orsakade problem och delvis helt säkert orsakade många av de svårigheter vi har stött på. De fick oss att leta efter en lösning på problemen och till slut ändra på odlingsmetoden. Jordmånen repar sig inte genast och växterna kanske aldrig helt, men gjort är gjort; vi ville inte heller riva bort allting och starta om från början. De gjorda misstagen irriterar men det hjälper inte att komma vidare. Jag har tidigare skrivit om täckodling och krusbärsstekeln. Körsbärsträden och sötrönnar dog av isvintern 2021-2022. Hallonbänkarna gav inte längre någon ordentlig skörd så vi beslöt ta bort dem. Vinbärsbuskarna plågas av vinbärsmåttet, som har tagit en stor del av skörden och gjort skördearbetet arbetsamt. Vi har fått bär för eget bruk med fyllda frysar, men bara en bråkdel av den potentiella skörden och kvaliteten har inte alltid varit prima. Något måste göras åt läget!

Michael Phillips ”The Holistic Orchard”

När vi letade efter metoder för att hjälpa de redan planterade bärbuskarna och fruktträden fann vi det kolossala verket av amerikanen Michael Phillips om en holistisk fruktträdgårdsodling. Boken är egenartad, då det gäller mängden text men också till sitt innehåll. Phillips strävar efter naturenlighet och hälsa inom alla del-områden; jordmånens hälsa, odlarens hälsa och hela ekosystemets funktion. Phillips fruktträdgårds äpplen är vid sidan av att de är stora och vackra också överlägsna till näringsinnehållet. Alla åtgärder, som han tar itu med i sin trädgård syftar till fruktträdens välmående, vilket gör att skadedjur och sjukdomar inte kan åstadkomma stora skador. Det är ändå bäst att genast klargöra att hans trädgårds utseende inte svarar mot de etablerade idealen och omgivningen ser inte ut som en golfbana!

Ur boken tog vi genast i bruk några praktiska metoder. När vi tar bort slyet får vi träflis, som är nyttigt för fruktträd och bärbuskar. Då den förmultnar så gynnas jordmånen i trädgården av svampar och mikroorganismer. Vi komposterar träflisen och använder den också som täckmaterial till gångarna mellan odlingsbänkarna. Vi klipper inte maskrosornas blommor, för pollinerarna behöver dem. Omkring fruktträden planterar vi vallört, som är en utmärkt acceleratorväxt med sina djupa pålrötter som producerar en stor bladmassa under säsongen och frigör stora mängder mineralämnen då den förmultnar åt fruktträden. Vallörten hinner producera flera bladskördar och blommor under en säsong. Vi började tillverka en blandning av neemolja, EM-mikrober och algpulver och spruta lösningen på växtligheten. Phillips sätter också fiskolja i blandningen, men sådan har vi inte lyckats hitta i Finland. 2023 utförde vi behandlingen två gånger, vid knoppningen i början av säsongen och i början av blomningen. Phillips gör behandlingen fyra gånger och följer mycket noggrant med trädets utveckling. Han är hela tiden medveten om när skadedjuren uppkommer och utvecklas och kan begränsa åtgärderna till rätt tidpunkt. Han betonar särskilt vikten av att gallra äppelkarten. Vi har mycket att lära oss! De största bekymren handlar om stekelskador på bärbuskar och svampangreppen på plommonen. Vi tänker fortsätta och lära oss mer, förhoppningsvis får vi småningom en bättre balans i fruktträdgården. Våra resurser och tiden medger ändå inte en sådan noggrannhet som Phillips bok instruerar, men vi gör vad vi kan.

Ny runda med jordgubbar och hallon

Vi har tills vidare ingen anledning att vara nöjda med vår jordgubbsodling. Det första försöket led av torkan och den därmed förknippade mangan bristen och den väl kultiverade jorden gav problem vid själva planteringen. Det andra försökets plantor hade troligen skadats under transporten så illa att de aldrig orkade växa ordentligt. Vintern tog livet av de flesta så vi förlorade två säsonger utan en ordentlig skörd, vilket var frustrerande. Då det gällde det tredje försöket satsade vi på plantorna. De är mikroförökade i Pargas och uppdrivna på Peuraniemi plantskola, sorterna är Malwina och Lumotar. Den första sommaren är över och jordmånen blir bättre så vi hoppas på det bästa.

År 2018 gjorde vi 35 meter långa hügelbäddar på båda sidor om den nyare delen av trädgården. I dem odlade vi första året pumpor och senare kål, lök och morot. Den sydligare bänken visade sig vara för torr för grönsaker och då vi samtidigt hade tagit bort de gamla hallonraderna så beslöt vi att plantera nya hallon i den långa bänken. Vi tänkte på olika sorter men stannade för Glen Ample-sorten och några buskkörsbär (Porthos, Athos) från Savonlinnan taimisto. I april 2023 planterade vi 60 hallonplantor och senare på sommaren byggde vi stödställningar så stadiga och brasom det var ekonomiskt möjligt. Under hösten spred vi på bänken överårig blad- och hästkompost. Bär- och fruktodlingen har varit utmanande och inte lätt för oss. Vi har inte satsa på det så mycket som det skulle ha krävt. Kunskapen och erfarenheten har inte räckt till. Men vi lär oss hela tiden. Vi hoppas att de åtgärder vi tagit till så småningom leder till ett gott slutresultat. Så att Tallbacka Bamsen på vår logo får famnen full!