Gode Henriks Målla (Chenopodium bonus-henricus) Den här urgamla och näringsmässigt rika växten odlades förr i hela europa innan den trängdes undan av spenaten och föll i glömska. Gode Henriks målla är stark och långlivad, den kräver inte mycket skötsel. Den angrips inte av sjukdomar eller skadedjur och rötterna är starka och djupa. Vid användning av bladen bör man beakta att den innehåller saponiner och behöver därför en lätt tillredning. Bladen används som spenaten och man kan fortsätta använda den då den börjar blomma. Skotten kan man bleka och äta såsom sparris. Blomknopparna kan användas som broccoli och om man låter fröna utvecklas kan man använda dem som quinoa. Rankspenat (Hablizia tamnoides) Rankspenaten är ingen ny växt hos oss, men den är ändå rätt okänd. Då den trivs så övervintrar den bra och hinner växa till tremeterslängd under sommaren. Den ger skörd redan tidigt på våren ända fram till midsommaren. Blad och unga skott kan man använda som spenat eller råa i salladen. Humle (Humulus lupulus) Humlen har man odlat i Norden närmast som en ölkrydda. Annorstädes i Europa är växten en uppskattad grönsaksprimör, vars skott säljs i knippen på torget. Humlen är den snabbast växande växten i vårt klimat. Den behöver ett stöd då sträcker på sig och blir sex meter lång. Till ölkrydda används honplantans humlekottar och det finns otaliga sorter som förädlats för detta ändamål. Skott och unga blad kan ätas råa eller tillagade. Om växtens beska inte tilltalar kan skotten blekas under till exempel ett svart ämbar. Växten lider knappt fastän man skördar all skott på en och samma gång. Pepparrot (Armoracia rusticana) Pepparroten odlas för sina starkt smakande rötter. Den kan användas istället för den dyra och svårodlade äkta wasabin (Eutrema japonicum). De inläggningar och konserver som innehåller pepparrot möglar inte. Också de unga bladen, skotten, blommorna och blomstänglarna är välsmakande. Björnrot (Meum athamanticum) Björnroten är en mycket vacker växt, som växer långsam och inte just behöver omvårdnad. Den gillar direkt sol och kalkhaltig jord, och således borde Tallbacka vara det rätta stället för den här sällsynta örten. De finflikade bladen kan användas såsom dill, fastän smaken inte är densamma. Björnroten passar speciellt bra till kalla såser med fisk. Den är vacker som prydnad och i blombuketten. Libbsticka Levisticum officinale) En urgammal krydd- och medicinalväxt, som förknippas med många föreställningar. Libbstickan växer nästan var som helst, kan bli en par meter hög och trivs i halvskugga. Ifall man vill använda blad hela sommaren bör växten klippas ner allt emellanåt. Libbstickan är en sellerismakande buljongkrydda och råvara till örtsaltet. Spansk körvel (Myrrhis odorata) Spansk körvel har såsom namnet indikerar en stark doft. Den trivs i halvskugga och sprider sig lätt från fröna. Spansk körvel hör till selleriväxterna och placerar sig någonstans mellan grönsakerna och kryddörterna. Växtens alla delar smakar anis och kan användas. En specialitet är att de råa gröna fröna kan användas som aniskarameller. Spenatskräppa (Rumex patientia) Spenatskräppan är en mycket tålig och produktiv växt. Den växer nästan var som helst. Smaken är som bäst då den får växa i god trädgårdsjord och i halvskugga. Den får inte blomma ifall man vill skörda den under lång tid. Spenatskräppan innehåller oxalsyra så det är bäst att tillreda bladen innan man äter dem. Passar bra till att göra dolmar av. Trädgårdssyra (Rumex rugosus) Trädgårdssyran påminner om sin vilda släkting ängssyran, men är större och smaken är mildare. Sköldsyran (Rumex scutatus) betraktas som mer välsmakande, men den är inte lika vintertålig. Trädgårdssyran producerar nya fina blad hela sommaren om man klipper ner den allt emellanåt. Sniglarna kan orsaka bekymmer. Rabarber (Rheum rabarberum) Rabarbern etablerade sig som en odlingsväxt i norden först på 1800-talet, fastän den odlats i tusentals år. Rabarberns popularitet har att göra med tillgången på socker, traditionsenligt gör man vårens första efterrätter av rabarbern. Syrligheten kommer från oxalsyran. Det finns många sorter och hybrider av rabarbern. Den vanligaste sorten hos oss är Viktoria. Det finns också sorter som har en mindre mängd av oxalsyra såsom Glaskins perpetual. Vi har prövat flera sorter på Tallbacka tills vidare verkar det som om Viktoria och Maatiainen är framgångsrika.

MÅNGÅRIGA LÖKVÄXTER

Odlingen av mångåriga lökväxter har tvingat mig att undersöka jordförbättring, täckodling och tillverkning av kompost. Piplöken växte för några år sedan i det gamla odlingsland och blev väldigt stora. När vi sedan odlade den på den nya sidan var resultatet deprimerande. Den kinesiska gräslöken växte inte ordentligt, gräslöken gulnade, piplöken/ salladslöken grodde inte ens. Jag försökte många gånger, sådde på våren, hösten, satte plantor osv. Resultatet var lika magert. Jag misstänkte en förbannelse eller förgiftning. Förra sommaren 2021 gjorde jag ett konkret test. Odlingsbänkarna med kinesisk gräslök hade stått stilla i månader, nu bredde jag ut ett täcklager med bokashimylla. Lukten var under några dagar söt och konstig och trädgårdshunden Seras själsliga lugn rubbades, hon satte nosen i marken. Men efter ett par veckor syntes resultatet, bladens färg förändrades, tuvan började tillväxa och snart blommade löken. Under hösten spred jag kompost åt gräslöken och luftlöken. Vi fick kajplök Allium scorodoprasum,    backlök, Allium oleraceum och lite förvånande en mångårig purjolök Allium ampeloprasum babingtonii,    i gåva. Dem satt vi en ”barnträdgården”, en liten odlingsbänk. Även ramslöken Allium ursinum börjar efter de initiala svårigheterna finna sig tillrätta mellan bokträdet och eken. Lökarna har rotat sig och de har börjat föröka sig. Den är en ypperlig krydda med sin svaga vitlöksarom, en riktig lyxprodukt tidigt på våren.