Bär
KRUSBÄRSKATASTROFER
Krusbären är delikata. I barndomen på Vallerinta i Pemar fanns det röda och gula, buskarna gav skörd varje år. Jag ville utan vidare ha krusbär också till Tallbacka. Det första planteringsåret 2016 fick vi Lepaas röda och Hinnonmäkis gula krusbärsplantor, sex av varje sort. Torkan plågade buskarna liksom allt annat under de första åren. Det fanns inte tillräckligt med bevattningsvatten och inte täckmaterial heller till en början. Nu tänker jag också att den kraftiga bearbetningen av jorden påverkade mikroberna och försvårade buskarnas tillväxt. Trots torkan har skörden ändå varit måttlig. Bevattningssystemet som installerades i fjol (2020) kan hoppeligen förbättra situationen i framtiden. När vi planerade den nya sidans planteringar så vill jag ha mera krusbär. Jag hittade på Savonlinnan taimistos sidor sorter som hade namn som klingade spännande och som jag ville pröva: Anna Viksne, Avenite och Kursun keltainen. Sommaren 2018 då de planterades var förskräckligt torr liksom även den följande. Den svagaste sorten visade sig vara Kursun keltainen och plantor dog. På de tomma platserna ersatte vi dem med Lepaas röda med stor sorg och sedan kom skadedjurskatastrofen, krusbärsstekelns larver. Under sommaren 2020 rensade jag intensivt det nyaste odlingsområdet i planteringsskick. Jag var inte tillräckligt observant då jag trött gick förbi krusbärsbuskarna. När jag upptäckte de konstigt kala grenarna var förstörelsen redan långt gången. I ett huj var bladen uppätna. Vi ropade på hjälp av de kloka och fick också: Mekanisk utrotning genom att plocka bort larverna, tallsåpa, svavel, rovinsekter, klippa ner buskarna…. förbryllande. Vi försökte med tallsåpa besprutning, förekomsten minskade men förstörelsen kom i vågor på nytt och på nytt. Buskarna orkade producera mera blad åt larverna som åt. Jag grät då jag såg de förbannade krusbärsstekel larvernas samlade kraft. Något måste göras men vad? Jag grubblade över olika sorters benägenhet att motstå skador, hade jag gjort ett dåligt val från början? Resultatet blev att den torka som hade drabbat buskarna också hade gjort dem utsatta för angrepp inte själva sorten. Kan plantorna repa sig? Jag vet inte svaret men jag har bestämt mig för att försöka ännu en sommar. Jag tänker sköta om jordmånen med EM-lösning öka på med täckmaterial, för att stärka växten. Jag försöker följa med steklarnas livsstadier och bekämpa larverna i tid mekaniskt och med tallsåpalösning. Om det visar sig att resultatet är en likadan rad av tomma grenar som år 2020, så gräver jag upp hela raden med 46 buskar, gråter en tid och bygger sedan grönsaksbäddar istället.HALLONDRÖMMAR
VINBÄR
Vi inledde år 2016 med 17 svartvinbärsbuskar, 6 röda vinbär, 6 vita vinbär och med ett dussin gröna vinbär. Sorterna som vi valde var då, Öjebyn, Ben Tron, Punahilkka, Valkoinen Hollantilainen och Wilma. Jag tycker mycket om svarta vinbär, om buskens yttre form, känslan i bären och smaken samt förstås den underbara doften av svarta vinbär. De gröna vinbären är en ny bekantskap, sådana fanns inte i barndomen. Smaken är fin, sötare än de andra vinbären och det sägs att fåglarna inte kan se bären vilket inte stöds av våra erfarenheter. Men de gröna vinbären är utsökta. Jag bryr mig just inte om röda vinbär, men sortnamnet var så sagolikt att jag måste skaffa dem. Punahilkka (Rödluvan) ger stora skördar men bären är små till storleken. Vi har senare skaffat flera svartvinbärssorter: Marski, Mikael och ett vinbär om prisas av Savonlinnan taimisto Titania: (Den finska förädlingens topprodukt. Den enligt vår uppfattning för närvarande mest populära och odlade sorten i Europa och Nordamerika. Av svenskarna registrerad år 1984 och är en korsning mellan Altajskaja Dessertnaja x Consort x Kajaanin Musta. Ursprungligen har förädlingen skett i Finland. Titania producerar stora och kvalitativa bär, som har en god och söt smak, mognar nästan samtidigt, lossnar inte lätt, spricker och rivs inte lätt. Bären tål också maskinplockning mycket väl. Inom marknaden uppskattar man ett sådant askbär och avkastningen bär hektar är hög för odlaren. Busken växer upprätt och är mycket kraftig i tillväxten. Vinterhärdigheten är god eller mycket god, den är härdig mot mjöldagg och tål fullständigt angrepp av rostsvampar. Den har som en frisk och härdig sort förmågan att ge skörd under lång tid. Skördenivån i relation till odlingsytan är enorm. Självplockningsträdgårdar har rapporterat om att skörden är 1½ ämbar per buske. Passar ypperligt för maskinplockning. Den enda svartvinbärssorten som finns till salu hos oss för någon egentlig utmanare har vi inte funnit trots otaliga försök.)
Aronia-otroligt hälsosam, lätt och glömd
Bär-aronian har varit kär för mig redan länge. Till trädgården i Sagu skaffade jag aroniabuskar för att de är vackra, snabbväxande och kravlösa – jordmånen var usel mjäla. Till en början störde bärens konstiga smak och träaktighet, men sedan kom jag på att torka och mala dem. Tillsammans med sötrönnens malda och torkade bär är resultatet en toppenprodukt för morgonyoghurten. Också i Tallbacka var aroniabuskarna bland de första på planteringsförteckningen, 40 stycken i två olika rader av den kända sorten Viking. Det sjätte året ifjol fick vi en ordentlig skörd. Aronian brukar vara en säker och trygg som vanligtvis inte har missväxtår och inte heller plågas av ohyra. Vårens kalla perioder och perioder av torka syns så klart i skörden. Aronians bär har använts länge inom folkmedicinen. Den höjer motståndskraften och hjälper under konvalescensen. Bär-aronians verksamma ämnen är speciellt antocyaniderna och flavonoiderna samt polyfenolerna som förekommer i rikligt mått i jämförelse med andra trädgårdsbär. I Tallbacka pressar vi den mörkvioletta hälsosaften ur färska bär och fryser ner saften för senare bruk. Den kvarblivna bärmassan torkas och mals. På det sättet försvinner den tanninsmak som ”fastnar i halsen” och kvar blir allt det goda. Aronian är också en vacker buske, på bilden i glödande höstfärg.
Fläderns återkomst i trädgården
Flädern har varit bortglömd och hamnat i dålig dager. Den har förväxlats med den oanvändbara druvflädern då det gäller bären och den har betraktats som giftig. Jag är glad att vi i Tallbacka har 3 stora fläderbuskar som vi får skörda. Vid större evenemang har vi velat bjuda på en välkomstskål bestående av fläderblomssaft uppblandad med mineralvatten. Den är en underbar trädgårdsdryck och smakar sommar. År 2021 hann bären mogna så vi kunde också ta till vara bär saft. Den har vi tillsammans med aroniasaft gjort ett mörkt gott hemvin av. Vi bör klargöra att omogna fläderbär kan orsaka magbesvär. Endast fullständigt mogna bär skall användas. Flädern har använts som medicinalväxt sedan urminnes tider. Hippokrates kallade växten för ”medicinskåpet”. I skandinavisk mytologi har flädern haft en stark beskyddare Freja som färdas i en vagn dragen av katter. Hon var kärlekens, fruktbarhetens och skönhetens gudinna. Enligt en del skrifter är ett av Frejas smeknamn Hyllemor, flädermor och man trodde att Freja bodde i en fläder. Flädersaften är ett starkt vapen mot olika slags infektioner. Dess ingredienser stärker motståndskraften på många sätt. Flädern är tyvärr också en delikatess för många skadedjur. År 2021 förekom det en invasion av svarta bladlöss. Fåglar och insekter hjälpte för sin del upp situationen genom att kalasa på bladlössen. Flädern led inte synbart av bladlössen. Men det handlar kanske mera om hur vi själva står ut med dem.
Blåbärstry
Lonicera caerulea var. Kamtschatica
Blåbärstryet har under århundraden använts i östra Asien och Japan som medicinalväxt och bär. Det förtjänar som inget annat epitetet superbär. På Kamtjatka halvön kallas det för ”den eviga ungdomens bär”. Först på 1950-talet började man i Ryssland förädla fram mer smakrika sorter och under 90-talet gjorde man liknande förädlingsarbete i Kanada. Under 2000-talet har växtens popularitet växt väldigt. Även i Finland finns det flere kommersiella odlingar av bärtryet.
Bären är söta, aromatiska, lagom syrliga, växten är vinterhärdig, lättskött och den har inga allvarliga sjukdomar. Bären är mycket lättanvända och sorturvalet är stort. Det stod klart att vi också ville ha av dem i trädgården. Till en början stannade vi för tre sorter. Vostorg, Silginka och Rebecka. Vi planterade dem 48 stycken på våren 2018. Tidpunkten var olycklig eftersom det visade sig att den sommarens torka höll på att bli ödesdiger. Senare har vi kompletterat med att skaffa ytterligare en del kanadensiska sorter, närmast för att säkra pollineringen. Egentligen finns det inte några ”ryska” eller ”kanadensiska” sorter utan de är alla korsningar av många olika sorter. Jag tror och hoppas att bärtrybuskarna börjar tillväxa nu då de fått ett rejält lager med kompost och träflis under sig hösten 2021.
Bärtryet är mycket tidigt. Pollineringen kan försvåras under den kalla våren eftersom pollinerande insekter inte alltid är aktiva så tidigt. Bären mognar ofta redan ett par veckor före de första jordgubbarna. De är lätta att plocka eftersom buskarna saknar taggar.
Körsbärskornell
Cornus mas
I Norden känner vi till kornellerna som prydnadsväxter. I Europa har körsbärskornellerna en lång historia som närings- och medicinalväxter samt trävirke. De nya sorter som mognar tidigt hinner göra det också hos oss till och med i Österbotten och zon 4 där Leif Blomqvist har gjort en banbrytande insats för att göra växten mera känd. Det största problemet är den tidiga blomningen. På Tallbacka har vi planterat tidigt blommande lungörter under kornellerna för att locka humlor. Busken ger en stor skörd och kan bli mycket gammal. Körbärskornellens bär är medelstora, droppformade och sötsura. Då jag första gången läste om det här bäret rekommenderade den tyska författaren kornellglass. Jag var såld. De här måste jag få. Tallbackas körsbärskorneller hämtade vi från Blomqvists plantskola hösten 2020. Han hade då fyra sorter och för att fira mina jämna år skaffade vi dem alla. Sorterna var Nikolka, Jantarnyj, Kovolowny Merte och Juliusz. Jag tror att två av dem är röda, en gul och av den sista hittar jag inga uppgifter. Polskan är ett svårt språk! Körsbärskornellerna hade en tuff första vinter men de fick också kompost och träflis hösten 2021. Nu hoppas jag att våren 2022 ser ljusare ut för deras del.Koreansk silverbuske
Eleagnus umbellata
Silverbusken känner vi från tidigare som en tålig prydnadsbuske som odlas längs med vägrenar. Busken är således tålig och aspråkslös. Men också de små bären är riktiga hälsopiller. De är lätta att samla, mycket lättare än släktingbäret havtorn. Sorten umbellata har inte egentligen rotskott. Silverbuskarna på Tallbacka växer på ett soligt ställ i ändan av bilstallet i mager jord. Tillsammans med timjan klarar den av mycket stränga förhållanden. År 2021 fick vi de första bären.Jostabär
Ribes nidigrolaria
Jostabäret är en korsning av krusbär, spärrkrusbär och svartvinbär. Växten är kraftig och dess grenar saknar taggar nästa helt. Bären är som omogna gröna men förändras så småningom och blir först röda och slutligen svarta. De är större än svartvinbär men mindre än krusbär. Det sägs att smaken har nyanser av dem bägge. Jostabäret är anspråkslöst då det gäller växtplatsen.Fyrbäret
Ribes aureum
Fyrbäret är en sort av gullrips. Namnet refererar till växtens egenskaper: tidigt på våren är busken full av gula härligt doftande blommor, på sommaren bär och höstfärgen är ypperlig. Busken är tålig och lättskött. På Tallbacka har vi sorten Black Pearl, men på anskaffningslistan finns också den ypperligt orange Orangesse.Jordgubbshallon
Rubus illecebrosus
Jordgubbshallon är en förbryllande bekantskap. Den är en låg buske, som sprider sig med underjordiska skott som hallonen. Bären är stora, de påminner om både hallon och jordgubbe. De stora blommorna lockar insekter. Bären är lämpliga som dekoration till tårtan, för smaken är anspråkslös i relation till det fina utseendet.Minikiwi
Actinidia kolomikta
Nya-Zeeland är berömt för sina kiwifrukter (Actinidia deliciosa), men det finns många sorter i Actinidia släktet. Actinidia kolomikta kommer från sydsibirien och är vinterhärdig också hos oss. Det sägs att den inte förlorar i smaken mot butikens frukter, tvärtom. Frukterna är små cirka två cm. Minikiwin är vanligtvis enkönad och därför behövs hon och hanväxter. Undantaget är sorterna Annikki och Dr Szymanowski. Vi skaffade till Tallbacka förutom de två nämnda självfertila sorterna också Anna och Adam. Vi byggde för dessa klängväxter ett eget ställe på det varmaste stället i vår trädgård nära huset.Saskatoon / Bärhäggmispel
Amelanchier alnifolia
Saskatoon har varit ett viktigt bär för nord-amerikas indianer. Förädlingsarbetet kom igång i början av 1900-talet. Smoky, den sort som vi har är bland de första kommersiella framgångarna. I Kanada är odlingen en viktig näringsgren. Framgången förklaras av bärens mångsidighet, av att de är lättodlade och vinterhärdiga. Bäret kan jämföras med blåbäret då det gäller näringsinnehållet. Smaken är mycket söt.Buskblåbär
Blåbären är en favorit bland de bär som finns i naturen. Så är det också för barnbarnen om de är på besök när de mognar. Ingen svårighet att hitta på något program.
Men innan vi planterade dem hade vi funderingar kring om vi skulle överhudtaget ha planterade blåbär. En av orsakerna till denna tvekan var att vj år 2016 hade planterat olika slags buskblåbär för att pröva på hur de trivs hos oss. De vill i allmänhet ha en betydligt surare jordmån än vi kan bjuda på. Mycket riktigt de växte inte så bra. Därför startade vi ett jordförbättringsprojekt med rhododendron mylla ovanför vingården. Där planterade vi år 2018 sedan i fem rader olika slags buskblåbär av sorterna Gold Traube och Blue Crop. Följande år fortsatte vi med en rad till med sorterna Blue North och Blue Country. En planta dog och ersattes med en Patriot. De sorter som vi först prövade var Aino, Alvar, Arto och Chandler. Det området behöver förbättras och vi överväger att gräva upp dem, förbättra jorden och plantera dem på nytt.
Men buskarna ville inte riktigt ta sig. En orsak var säkert torkan som på sommaren drabbade nyplanteringen av blåbär. Bevattningssystemet som också omfattar blåbärslandet hjälpte upp situationen och tillväxten. I fjol fick vi den första skörden om den än var blygsam. Nu är buskarna täckta med hästkompost, uppblandad med ogödslad torv och träflis så det finns förutsättningar för nya skördar och större välmående buskar.