TALLBACKA TRÄDGÅRDS HISTORIA ENLIGT OUTI ÅREN 2015-2023
Tallbacka fastigheten som befinner sig i stadsdelen Rödjan i Pargas stad bytte ägare den 1sta augusti år 2015. Ett nytt hem var målet men framförallt en tillräckligt stor trädgårdstomt. Ett par andra fastigheter i närområdet verkade lämpliga då det gällde storleken men de passade inte riktigt för odling. Tallbacka kändes genast som ett hem, det var på lämpligt avstånd från centrum och samtidigt lämpligt skilt, väderstrecken var rätt – mot norr fanns skydd i form av en bergsrygg och jordmånen verkade frodig. Platsen hade tidigare odlats (huset var byggt 1957), men bevisen för det hade nästan försvunnit. På åkern växte det manshögt med gråbo och lupiner, bärbuskarna hade tappat livsgnistan.
Vilken utmärkt möjlighet att göra vad som helst!
Det fanns några gamla äppelträd på gården, en ek och ett fint bokträd. De gamla brunnarna fanns kvar, av dem kunde vi få en del bevattningsvatten. Mellan huset och åkern hade man i något skede grävt ett ”onödigt” dike, som vi fyllde. Åkern plöjde vi på hösten och på våren 2016 började en hisnande färd mot drömmen. I det skedet innehöll planen inget annat än ” så många och olika bärsorter som möjligt”.
2016
Det var arbetsamt och tog lång tid att röja marken och återställa jorden för odling. Rotogräs, sly och vanlig frö ogräs fanns i oändliga mängder. Bit för bit, efter arbetet och på lediga dagar ökade odlingsjorden. Den 16 april skaffade vi de första plantorna. Jag var inte klar över mina planer och kunde inte tänka och använda annorlunda och möjligen fiffigare arbetssätt. Men en sak var säker – jorden i sig var underbar! Den var fin och stark, svart och mjuk. Under den bara foten kändes den härligt god. Solen värmde och Sera vande sig vid sitt nya trädgårdshunds liv. Jag minns den härliga lyckokänslan då jag sådde de första ärterna. Hemma, äntligen!
Hallon och vinbär hämtade vi från Nousis och Mattilan taimisto. Lite för tidigt förstås, plantorna fick vänta på att få komma i jorden. Aronian fanns då redan med, som torkad och krossad gör den morgonyoghurten himmelskt god. En helt nödvändig växt alltså. Vi skaffade också havtornsplantor, krusbär behövde finnas så klart. Planen ritade vi så småningom, plantorna sattes i rader. Något annat kunde jag inte då ens tänka. Estetik och variation bjöd gångar och växternas färger och olika skepnad på.
Vi behövde förverkliga odlingen i snabb takt för att få skörd; vi började med att grunda en örtagård bestående av 14 pallkragar på huset stenhårda och soliga sydsida. Gräsmattan undertill var oduglig avfallsjord, så vi byggde på en täckduk. Mellan pallkragarna gjorde vi gångar av betongplattor. Det är härligt att rita odlingsplaner. Andaktsfullt undersökte jag grundplanerna för gamla örtagårdar. Jag drömde om buxbom häckar. Den tegelröda färgen var ett gemensamt beslut med tanke på pallkragarna som sedan dess målas med den färgen. De första dagarna i maj var heta och lyckliga. Fjorton pallkragar vad allt kunde man inte pröva i dem…
Snart fyra år senare ser jag från de dåtida bilderna den väldiga förändringen i tankesättet som vi har varit med om. År 2016 ville vi odla bär och grönsaker nu vill vi odla JORDEN. Fastän den nyrensade jorden var underbar så känns det nu illa att se jorden bar, utsatt för torka och erosion. Jag kunde inte då tänka att jorden kunde tas i bruk på något annat sätt än att röja den. Svedjebrukets arvinge?
Täckodlingen var inte helt obekant för mig. Jag visste att det var nyttigt att få ett ordentligt täcklager kring de nya plantorna för att kunna bevara fukten och hindra ogräsen. Det nödvändiga täckmaterialet, mängden och priset kändes oöverkomliga.
Så småningom framskred planteringsarbetet och grundplanen klarnade. Jag ville dela den gamla odlingstäppan i två delar med en diagonal gång, avgränsad med fruktträd. Länge fick jag leta efter den rätta placeringen innan den rätta vinkeln var funnen. Det kändes som om jag letade efter en tidigare struktur som blivit bortglömd. När den rätta placeringen hittades var den självklar.
Plantorna kom i jorden i en långsam takt, det fanns så mycket annat obligatoriskt arbete. Husets nästan oanvända källare behövde röjas och målas. Vi behövde en plats för trädgårdsverktygen, alltså byggde vi ett trädgårdsskjul. Därefter fortsatte vi med att bygga garaget/förrådshuset. Den första hösten blev huset klart till stomgranskningen. Allt detta vara mycket nödvändigt, men tog tid och framförallt medel. Jag började bli nervös på riktigt. Trädgården avancerade inte alls som jag hade hoppats. Vi hade planterat och röjt, nu var vintern i antågande. Vi behövde få ett stängsel kring området!
Jag hade tidigare i Sagu skyddat mina fruktträd med separata nätkonstruktioner. Där fanns bekymmer med fältharar. Här i Pargas fanns mängder med rådjur och vitsvanshjortar. Hotet existerade dygnet runt något måste göras. Således beställde vi tryckimpregnerade stolpar och viltstängsel och påbörjade ett arbete på ackord. Det första skedet av viltstängsel hackades på plats med slägga stående på trädgårdsstege. De sista stängslet spikades fast i stolparna i iskallt novemberslask. Ändarna till stängslet spikade vi fast i byggnaderna med hjälp av stolpar. Huvudsaken var att täppa till fiendens matstigar för vinterns ankomst. Vi hann nätt och jämt.
2017
Vintern 2016/2017 förändrades tyngdpunkten i mitt liv mot skärgården. Jag började som kyrkvaktmästare i Nagu och det nya arbetets ensamma utmaningar tog mina krafter för en lång tid. Våren kom till slut , som den brukade. Det tidigare arbetets slutlön hade redan en tydlig adress: Nu behövde vi få täckmaterial för träd och buskar! Jag trodde då och tror ännu att denna investering höll våra odlingar vid liv under kommande torra somrar. 50 m³ träflis alltså, ett material värt varenda en cent.
Våren 2017 planterade vi några hundratal jordgubbsplantor. Den senare sorten var den mörka och välsmakande Malwina, som blev vår absoluta favorit. Odlingstekniskt var början svår. Jorden var efter bearbetningen för lucker och plantornas odlingsdjup gick inte rätt. Det var en dyrbar och arbetsam lärostig som vi vandrat i många avseenden.
Den ”gamla trädgården” började se trevlig ut till sommaren. Grönsaker och lök, jordärtskockor och Isop – jag samlade på de växter jag älskar. Bärbuskar och örter växte riktigt bra. Trädgården började utvidgas utanför stängslet mot vägen. Buskblåbärens pionjärer i det nygrundade landet försökte anpassa sig till jordmånens alltför basiska omgivning. Under hösten kom tanken för första gången på att odla trädgårdsprodukter till försäljning. Ända tills nu hade jag (riktigt sant) själv tänkt äta alla bär.
2018
Under vintern gjorde vi mycket planeringsarbete. Tallbackas logo såg dagens ljus. Tallbacka Bamsen älskar bär och frukter! Till programmet hörde också trädfällning och den nya sidans stängselarbete. Vi fick ett fint tips av trädgårdskonsulent Sven Engblom och den vägen material till stängslet. Uppsättandet av stängslet fick vi bekosta själva. De stolparna kunde man inte hacka för hand. Men resultatet var fint. Hela området var skyddat för hjortarna och mot öster mot Sydmovägen fick vi en 4 m bred stadig port. Diket som delat trädgården i två delar rörlades och täcktes . Sera fick något nytt att snusa på i form av ett lass med mylla.
Den nya delen behövde så klart en odlingsplan. På den här punkten gick våra tankar isär. En följd av ”konflikten” var att vi fick den andra tryffelodlingen i Pargas. En stor del av ytan i den nya delen av trädgården består av två trianglar med hassel och ekträd som har inplanterat tryffelmycel. De blir en framtida tryffellund. Planen hade en liknande diagonalstruktur, en 3 meter bred grönväg i Tolkiens anda som går genom hela områdets centrum.
När våren grydde verkade allt lovande. Ett härligt ljus!
Vi inledde en takreparation. Den gamla skorstenen lät vi mura på nytt och tegeltaket togs ned. Ett väldig arbetsbörda men kompetenta arbetare gjorde sitt arbete tryggt och i tid. Nu började vi plantera den nya sidan. Vi hade beställt plantor från Savonlinnan taimisto: tre sorters krusbär, tre bärtry sorter, sötrönn, fläder och turkisk hassel. Via Baltic Tryffel Abs Lars Ingman fick vi beställa inhemska hassel och ekträd i vars rötter man hade inympat tryffelsvamp i Frankrike och Ungern.
Allt var bra. Så var det plötsligt inte. I slutet av maj överraskades vi av sjukdomen och vi fick se hur skört livet är. Resten av året gick till rehabilitering av den mentala och fysiska hälsan.
Vi hade trots allt inte tillräckligt med täckmaterial för att täcka och skydda de nya planteringarna. Sommaren 2018 var OBESKRIVLIGT TORR. Det är ett under att inte alla växter dog. För vi hade inte tillräckligt med krafter eller ens vatten att bevattna växterna tillräckligt. Bärbuskarna och fruktträden led mycket av torkan och det syns ännu. Tillväxten har varit svag de två första åren. Skadeinsekterna har orsakat skador åt de svaga växterna. Den potentiella skörden har varit oförskämt liten.
En dålig inledning för oss, och en allvarlig varning. Man måste kunna vattna växterna. Avdunstningen behöver minimeras. Vi behöver spara på vatten på alla tillgängliga sätt. Jag rensade ogräs och samlade det till ett berg. Jag vet inte om det var vettigt, men i det trötta tillståndet kunde jag inget annat. Det var lugnande att rensa ogräs. Samtidigt skapades en komposthög för kommande års pumpaskörd.
I början av september höll vi en fest, till vilken vi samlade många vänner. Kyrkoherde Henric Schmidt inledde tillfället med att välsigna trädgården. Efter den torra och ångestfyllda sommaren var det tragikomiskt att det under festen hällregnade och gästerna packade sig i garaget. Endast de mest modiga vågade sig på en upptäcktsfärd i det egentliga ”festrummet”.
2019
I januari 2019 var det vinter efter det har vi inte sett en sådan vinter på länge. Under den vinter gjorde vi den första helhetsbilden av trädgårdsområdet och vi försökte tänka på framtiden. Under sommaren 2018 hade vi levererat lite grönskar åt Tom Hilden på Matglad och vi ville fortsätta med det. Vi var nyfikna och ville pröva på allt möjligt. Vi sökte efter lämpliga växter och odlingsmetoder. Sommaren 2019 visade åt oss på många sätt att om vi tänker fortsätta och orka måste vi utveckla verksamheten. Fastän odlingen är relativt liten så kan till exempel förkultiveringen på våren samt leveransen av grönsakerna inte skötas utan en ordentlig infrastruktur, ordentliga verktyg och bokföring. Arbetet löper inte utan orsakar humörsvängningar och förluster. En sak för sig var torkan som fortsatte för andra året i följd. Kvaliteten på grönsakerna var alltså inte på önskvärd nivå. Bärbuskarna växte inte som de borde ha gjort.
På hösten 2019 byggde vi ett tvättställe för grönsakerna ute och funderade på lösningar på andra problem. I källaren behövde vi bygga ett utrymme för hantering av livsmedel med en vattenpunkt och ett torkskåp, arbetsyta och tillräckligt med lagerutrymme. För kultiveringen av plantor behövde vi skaffa ändamålsenliga verktyg och speciellt tillräckligt stark belysning. Vi ritade en stor karta över hela området och tänkte tillsammans med Matglad på odlingsplanerna. Tyngdpunkten flyttade sig mot rotsaker, mer speciella salladssorter och som en nyhet ätbara blommor. Sent på hösten sådde vi ett stort område med fröer lämpliga för höstsådd. Drömmen om odlingsbäddar började leva men ännu hann vi inte fram till täckodlingen. Jorden var ännu bar då vintern 2019-2020 började.
Men det blev ingen vinter utan en lång höst. I december beslöt vi skaffa ordentliga plantkultiveringsbord, odlingslådor och ljus. Vi beslöt också pröva på växthusodling i ett tunnelväxthus. Vi beställde ett plasthus 3x 6 m stort och sådde våra första chiliplantor. Försiktigt sagt: Vi var mycket ivriga. En ny idé var att bygga ett sexkantigt torn av pallkragar för olika slags teörter som vi ville pröva. Tanken var att både få bekanta sig med nya växter men samtidigt möjligast estetiskt vackert. Under våren planterade vi femton olika sorter i tetornet.
Den största förändringen skedde inombords i våra huvuden. Vi fick under vinterna tag i de svenska trädgårdsvisionärerna Philipp Weiss och Annevi Sjöbergs SKOGSTRÄDGÅRDEN – Odla ätbart överallt. Den hade utkommit 2018 och valdes till årets trädgårdsbok. Idén om en skogsträdgård som fungerar enligt naturens egna principer och som utnyttjar lövskogens struktur det vill säga en helhet av ettåriga och perenna, träd, buskar och örter som dessutom är självförsörjande då det gäller vatten och näringsämnen sprängde vårt medvetande. När vi till det lägger täckodlingen och bokashikomposteringens bokstavliga JORDODLING så kan man säga att vi påbörjade en resa in i en ny värld.
Vi hade en stark vilja att göra allt bättre och producera förstklassiga råvaror. Det fanns många frågor som inte kunde lösas med annat än att pröva dem. En sådan helhet var torkandet av örter till te: odling, torkning, planering av teblandningar och förpackning. Några genvägar fanns inte så vi samlade ihop många kandidater och prövade med små mängder. Ett annat stort projekt var olika slags bladgrönsaker som cateringföretagen gärna använde för att kunna bjuda på något nytt och annorlunda åt sina kunder. Rucola, sarepta och andra asiatiska kålväxter lyckades bra och var möjliga att odla och goda att äta.
Vi planerade även de ätbara blommornas urval som vi lyckades odla och fick goda erfarenheter av. Blommorna var sommarens underbaraste produkt, en stor låda med ätbara blommor förgyllde den veckovisa leveransen av grönsaker.
Under hösten hade vi påbörjat röjningen av det nyaste odlingsområdet. Men arbetet hade blivit på hälft. Det var ett gammalt jordgubbsland som hade lämnats för tiotalsår sedan. Den gamla jordgubbsplasten fanns ännu kvar. Röjningen av åkern var ett hårt jobb, utan jordbyggnadsentreprenör Bobben Adolfsson hjälp hade det inte lyckats. Stubbar och plast revs bort med hjälp av grävmaskinen. Jordmånen var fin men gråboet och Pargas hemska vilda palsternacka hade tagit över området.
2020
Vintern fanns överhuvud inte. Vädret var så milt att till exempel bärtryet började blomma alldeles för tidigt. Men Våren i maj var trots detta kall och kulen. Pollinerarna var inte i farten och de redan tidigare hårt ansträngda bärbuskarna led ytterligare av detta. Den största besvikelsen var att höstsådden misslyckades totalt. Den höga värmen och fuktigheten förstörde fröerna, den fina planen ruttnade bokstavligen. På våren försökte jag ändå så något nytt i de förstörda bänkarna. Men det lyckades inte heller. Jag började misstänka att det var något fel på jorden, vi sökte efter orsaken och förbättringsmedel ur litteraturen och via kontakt med trädgårdsexperter.
Efter två torra somrar hade vi bestämt att investera i ett bevattningssystem och i en borrbrunn. Vi hade först funderat och beräknat möjligheterna att ta tillvara regnvatten och fantiserat om att leda vatten till trädgården från den gamla gruvan. Men de här alternativen var inte möjliga eller tillräckliga. Det är bra att ta tillvara regnvattnet om det regnar nu och då. Under somrarna 2018-2019 regnade just inte alls. Alla prognoser pekar på att vi är på väg åt detta håll, vädrets extrema fenomen och långa torrperioder, ösregn som den torra jorden inte kan ta emot.
Borrbrunnens vatten är naturligtvis för kallt för att användas som sådant. Vi behövde skapa ett system där vattnet hinner varmna och bli syresatt och som kan indelas i tillräckligt många underavdelningar. Man måste kunna bevattna olika växter under olika tider och utan att slösa med vattnet. Järvenkylä som finns i Sagu hjälpte till med planeringen och levererade materialen: Stomrör som grävdes ner i marken, brandslangarna och 2 km med droppslangar samt en väldig massa kopplingar. Ett stort arbete som ännu fortsätter år 2021.
En annan ny sak som vi ville pröva var växthusodling. Växthuset var under första året en 200 euros plast tunnel men erfarenheterna var mest positiva. Vi fick skörd av tomat, basilika och chili. Bevattningen fungerade bra men vädringen av tunnelväxthuset visade sig vara mycket besvärlig. Dörrarna var i praktiken öppna hela sommaren.
Det tredje temat för året var de ätbara blommorna och av dem fick vi erfarenhet som både var god och mindre bra. Några sorter klarade sig bra och var användningsbara, andra igen var konstiga till smaken och alltför torra till sin konsistens. Ringblomman var säkert den mest underbara, som gav stor skörd, smakade gott och var vacker. Den är också en viktig skyddsväxt mot skadegörare. Krasseblommorna blev också populära, dem behöver vi få mera av. Pumpablomman är en gourmetdelikatess och doftar himmelskt i en stor bukett.
Det största motgången var ännu på kommande. En sen sommarafton då jag svajade in från dagens rensning av ogräs såg jag att krusbärsbuskarna så onormala ut. Vi har tre krusbärssorter i två långa rader och krusbärsstekelns larver hade börjat sin första fest. Jag hade inte varit tillräckligt på min vakt och med en otrolig fart var bärbuskarna kalätna. Vi fick olika slags svar på nödropen som vi skickade till våra kända trädgårdsexperter: tallsåpa, svavel på hösten, rovsteklar eller något som lever i steklarna, tröst med att naturen nog balanserar sig och direktiv om att förbättra bärbuskarnas egen motståndskraft. Det fanns alltför många larver och buskar för att manuellt avlägsna dem. Under samma sommar kal åt krusbärsstekeln buskarna tre gånger.
Man kan konstatera att det var svårt att förhålla sig lugnt till detta.
Ännu ett år tänker jag försöka förbättra jordmånen och stärka buskarnas motståndskraft. Om inte detta hjälper till hösten 2021 så river jag upp buskarna och prövar med något annat. Det kan vara också så att det här sorterna inte passar till det här klimatet.
Skörden år 2020 lyckades delvis mycket bra. Vi har lärt oss mycket om att odla bladgrönsaker. Vi lyckades öka på odlingssäsongen rejält i början och slutet. Vi klarade i övrigt av de flesta skadeinsekterna förutom de förbannade krusbärssteklarna. Vi tog många steg framåt i skördehanteringen, i förpackningen av grönsakerna och leveransen. En officiell våg skaffade vi och fick ett intyg över livsmedelshanteringen. Tillsammans med vår kunder lärde vi oss nytt om olika slags grönsaker och deras användning i köket. Några nya sorter och arter förtjänar klart en större satsning medan några andra kan man glömma. Vi lärde oss och insåg att vi inte vet tillräckligt utan att utmaningarna är väldigt stora.
Sommaren 2020 under den konstiga Coronatiden kunde vi hålla en trädgårdsfest på Olofsdagen i slutet av juli. Cirka 70 gäster kom för att bekanta sig med trädgården, för att provsmaka örtdrycker och för att lyssna på The Fifth Jazz Editions musikframträdande. Vi fick många kommentarer och ideér samt en träning i hur Tallbacka kunde bli en besöksträdgård. En kväll i augusti hade vi en grupp skärgårdsguider på besök. Deras feedback angående trädgården och hur det skulle löna sig att presentera trädgården och berätta om den var guld värt. De vet vad de talar om. I början av augusti skedde något ännu konstigare, otroligt nog ett TV besök. Närmat i Åboland programmet gjordes till en del hos oss. Micke Björklund och Mathias Jungar kom och lagade mat samt deltog i en middag på Tallbacka. Med en förberedelsetid på 10 minuter och utan någon planering hängde vi med. Huh Huh.
Höstens stora satsning var bygget av ett nytt tunnelväxthus. Det placerades på en plats i trägården där det fanns tillräckligt med plats, solljus, en jämn terräng och framförallt en plats där jorden behövde återupplivas. Den här platsen bestod av livlös och kompakt mineraljord, för lite organiskt material, för liten förmåga att behålla vatten. Många sådd försök hade misslyckats, gräslöken överlevde men tillväxten var dålig. Vi skalade bort 40 centimeter av jordlagret och en del återbördades förstärkt med växtavfall, flis och hästdynga. Hela jordmånen vattnades med EM lösning. Det sägs att jordens mikrober har en väldig betydelse för hur växterna gror, växer och producerar skörd och klarar sig kampen med skadegörare och sjukdomar.
Under hela hösten skruvade vi ihop växthuset. Samtidigt planerade vi för en jordfabrik och bokashikompostering. Under våren 2021 har vi möjlighet att pröva tidiga grönsaker och plantodling i det nya växthuset med kanalplast skivor.
Fyra år av motgångar och väderfenomen har mjukat upp mig till att öppet förespråka täckodling. Allt mera och systematiskt vill vi använda organiskt täckmaterial, spara vatten och skydda växterna från uttorkning, gödsla naturenligt och hindra erosion. Vi vill skapa gynnsamma förhållanden åt mikroberna i jorden så de kan utföra sitt viktiga nedbrytningsarbete och skapa en stark jordmån samt en motståndskraftig mångfald av arter och sorter.
Här finns vår största utmaning: att odla och sköta om jorden, och ge den förutsättningar att återhämta sig. På det sättet kan vi trots motgångarna tro på en bättre framtid.
2021
Förra vintern 2021 påbörjade vi Facebook sidan och fick en bra början på hemsidan. Många viktiga saker var nya och vi letade efter en riktning för verksamheten: Växthuset, sådd i pluggbrätten, att skola om plantor, NO-DIG odlingsbänkar, odlingsbäddar grundade på gräsmattan, bokashi mullfabrik osv. I januari blev en stor karta och odlingsplan för trädgården färdig. Den hjälpte oss då vi beställde fröer och utrustning. Under våren lärde vi oss hela tiden mera om NO-DIG-metoden. Det handlade om sådd i pluggbrätten och sättet att skörda samt att förlänga skördeperioden. Vi började eftersträva två skördar under en och samma odlingssäsong. Vi fick mycket viktig erfarenhet av olika sorter.
Via misslyckanden lärde vi oss mycket. Det bittraste var sockerärternas fullständiga förödelse. Sorten var den bästa Carouby de Mausanne och vi byggde härliga rustika stöd. Men vi sådde för sent. Försommarens väder var inte gynnsamt och odlingsplatsen var möjligen felaktigt. Ärterna växte inte och de fick någon svampsjukdom så de smakade förfärligt. Dagen då jag rev bort fyra parrader av växtlighet var dyster och sorgsen. Då tänkte jag att vi slutar med ärtodling.
Våren präglades av brådska och trötthet. Efter att jag bytt arbetsplats så hade jag bara några få semesterdagar och inga lediga dagar. Nalle satsade på att bygga två ekodass åt besökare i trädgården. Under försommaren fick vi Aura trädgårdsvänner på besök och vi deltog för första gången i Öppna trädgårdar evenemanget. Båda förorsakade bekymmer och stress. Samtidigt upplevde vi i trädgården en väldig bladlöss invasion. Fruktträden drunknade i löss och trädgården var inte i gott skick då den borde ha varit.
Pumpans år-projektet lyckades däremot. De långa odlingsbänkarna fungerade bra, klövertäcket hindrade ogräsen effektivt och den svarta plastduken gjorde sitt utanpå odlingsbänkarna i april/maj före utplanteringen av plantorna. Eventuella ogräs dog av brist på ljus. Till en början var jag orolig för sågspånets eventuella nackdelar och kvävebristen orsakad av komposteringen. Men problemet visade sig inte vara stort. Några bevattningar med EMa-lösningen hjälpte växterna att klara sig över den värsta tiden. Det fanns många sorter av pumpor allt som allt 16. Alla gav skörd men en del av dem stannar vid det första försöket. De finaste nya bekantskaperna var den härliga ormlika Tromboncinon, den smakliga och hållbara Delicata Zeppelinen och den blå sälen Guatemalan Blue. Dem odlar vi säkert även år 2022. De bästa zucchini var Costata Romanesca och den grundgröna Black Beauty. Höstens alltför tidiga frost tog först zucchinin och en vecka därpå vinterpumporna. Vi hade fått en mer hållbar skörd ifall de hade fått växa några veckor ytterligare.
Värmeböljan och torkan i juli pinade växtligheten. Temperaturen höll sig länge vid trettio grader och det regnade inte. Tillväxten upphörde, växterna led och säsongen förkortades ”på mitten”. Vi vattnade så mycket vi vågade men bevattningen kan inte ersätta regnet. Temperaturen översteg det optimala mest förstås i växthuset. Där kunde man inte vistas mitt på dagen. Tomaterna överlevde men något annat kan man inte säga. Chilin klarade sig bättre men började producera frukter först då den värsta hettan lättade. Därför blev skörden liten då det inte fanns tillräckligt med tid för frukterna att mogna.
Vi satsade även mycket på kålodlingen. Resultaten varierade. Plant odlingen lyckades bra. Vid utplanteringen skyddade vi kålplantorna mot kyla och skadeinsekter med slöjtunnlar tillsammans med tagetes. Vi hade höga förväntningar på spetskålen, två gröna sorter samt den prisade röda Kalibos kålen. Till detta prövade vi flera grönkålssorter, kålrabbi, några nya sorter broccolini, kailan, några brysselkål sorter och broccoli sorter. Vi hade överraskande lite besvär med skadeinsekter, plantorna växte i tunnlarna.
Men tunnlarna blev vårt största problem då värmeböljan slog till i juli. Slöjan är alltför het för kålväxterna. Luften byts inte och tillväxten avstannar.
Redan år 2020 tänkte vi ofta att bärbuskarna och fruktträden behöver mera omsorg och jordförbättring. Hösten 2021 investerade vi ett rejält lass 58m3 med träflis bestående av mestadels björk. Målsättningen var att ge alla bärbuskar och fruktträd ny livskraft genom att förbättra jorden kring deras rötter, med andra ord genom att kväva ogräsen och mata mikroberna. Närapå alla träd och buskar behandlades, Tuorlas entusiastiska permakultur studerande körde under ett par dagar tiotals kubikmeter med kompost av hästdynga och träflis. Först täckte de med tidningar och kartong trädens och buskarnas baser. I tryffelgården tillsattes inte kompost, endast tidningstäcke och sedan träflis samt lite kalk enligt Lasse Ingmans anvisningar.
Jag är mycket nöjd med de utvidgade blom- och grönsaksbäddarna vi gjorde på våren och de helt nya NO-DIG odlingsbäddarna. Det mest underbara nya bädden lade vi mellan svartvinbärsraden och äppelträdgården. Den kallas för specialsalladslandet. Gräsmattan täcktes först med tidningar och kartong samt tillsattes 15 cm tjockt lager med kompost och mylla. Därpå planterade vi området med bland annat strandkämpar, stockrosor, trädgårdsmålla, gode henriks målla, sköldsyra, svartkål, malabar spenat, perilla, stymorsviol och väldigt många tagetes. Bädden var produktiv och vacker långt in på hösten, fastän vi inte ens förstod att utnyttja alla de möjligheter som de nya salladsväxterna gav. Den var en bra inledning på trädgårdsrundan eftersom den var ett konkret exempel på många viktiga saker för oss: NO-DIG bäddens bygge, permakulturens tanke på att odla träd, buskar, grönsaker och blommor tillsammans. I bädden kunde vi också presentera gamla bortglömda salladsväxter med nykomlingar.
2022
Vi inledde året med en situationsanalys och nyplanering. Hemsidans texter och odlingslistor uppdaterades under januari månad. Vi gjorde också en ny presentationsfolder för att informera våra kunder om vad den nya huvudprodukten salladsblandningen, Tallbacka Mix, innehåller. I slutet av januari insjuknade vi i corona, en lindrig variant. I början av februari fick vi per post de nya böcker vi beställt, Charles Dowdings Skills och Stephen Barstows Around The World in 80 Plants. Bägge böckerna har gett en stor läsupplevelse och har lämnat ”spår” i trädgården. Dowdings finslipade odlingsmetod och Barstows otroligt artrika förteckning av ätbara (sallads) växter gav en ypperlig grund åt vår egen produkt och innebär något nytt och unikt i Finland!
Vi gjorde ingen ny odlingskarta för år 2022. Men vi ville bygga några nya NO DIG-bänkar och visste att vi därför behövde ta bort några gamla äppelträd som var i dåligt skick. Vi började försiktigt med att så och driva upp plantor. Den 1sta februari sådde vi chilin och i början av mars salladerna till växthuset. Våren var mycket kall, lång och isig. I medlet av mars fanns ett tjockt is lager överallt och en djup tjäle under isen. Växthuset omringades av smältvattnet. Odlingssäsongens start blev försenad.
I början av mars började vi samla ris och grenar från trädgården och flisade dem för att bygga vår första Berkeley Hot Compost. Kompostförsöken från år 2021 räckte inte för våra behov och den långa våren visade läget i all dess karghet: kompostlådorna var djupfrysta. NO DIG odlingen ställde krav på stora mängder kompost och möjligast fort! Kompost metoden från Berkely universitet som lovade färdig kompost inom en månad verkades så galet lovande att vi måste pröva på den. Vi samlade hästgödsel som ”grönt” material och ”brunt” bestående av träflis och städat trädgårdsskräp i våningar till 1,2 x 1,2 meters pallkragar som efter den femte dagen skulle svängas varannan dag – det yttre materialet inåt och vice versa
Tack vare pallkragarna var arbetet inte så tungt som vi fruktade. Metoden fungerade bättre än vi hade vågat hoppas! Snart hade vi fyra kompostlådor, sedan sex…
Myllan vi behövde för uppdrivning av plantor var ett annat problem våren 2022. Vi hade ingen egen kompost för detta ändamål utan var beroende av köpt mylla. Månne det var dålig lycka men en del av sådden grodde extremt dåligt och en del av de plantor som grott dog. Så gick det med bland annat rödbets- och mangoldsplantorna. Vi är nu bättre beredda inför den kommande säsongen 2023; i växthuset inrättade vi på hösten en kompostlåda med tanke på planteringsmylla för plantorna. Vi hoppas också på inbesparingar då plantmyllan trots varierande kvalitet också är relativt dyrbar. Dessutom hörs från Sverige oroande nyheter om pyralidrester i mylla och gödsel. I Finland har det varit väldigt tyst kring frågan. Mot slutet av april hade isen på marken och snön smultit fastän det ännu fanns tjäle i marken. I början av maj kom en studerandegrupp från Tuorla för att bekanta sig med vår odlingsmetod så vi fick påskynda arbetet. Vi mätte upp och märkte ut nya odlingsbänkar i äppelgården för örter, rabarber och blommor.
Studerandegruppen byggde sedan NO DIG bäddar, med andra ord täckte marken med kartong och tidningar, hästgödsel och mylla. Slutresultatet var överraskande lyckat trots den kalla våren. Bäddarna behövde under sommaren vattnas ordentligt ett par gånger, men när växterna väl rotade sig i den underliggande jorden och ogräsen under kartongen hade dött i brist på ljus var utvecklingen snabb i den ostörda markstrukturen med dess mikrober. Salvian och rabarbern växte alldeles otroligt fint. Vi planterade några nya vinbärssorter Rovada och Viksnes och körsbärsplommon, av sorterna Pietarin Lahja, Inese och Sapalta i bänkarna. Nästa vår får utvisa hur de har klarat av den första vintern.
Den första salladen skördade vi i april från växthuset och säsongen började på frilanden den 3dje maj då vi sådde rädisor och lökar. Det var med andra ord inte så tidigt men våren var kall. Rädisorna växte utmärkt under täckduken. Ändå visade det sig att inte ens rädisorna i våra odlingsförhållanden hinner bli färdiga för att kunna fortsätta med att plantera sallad, i varje fall om vi vill få toppskörden att börja redan under midsommarveckan. Vi fick en del sallad från frilanden till midsommarens fest, men topp skörden infann sig först i början av juli.
Dowdings sätt att odla sallad är genialt: han sår inomhus i lådor, skolar de små plantorna enskilt i pluggbrätten och låter dem tillväxa i växthus, om nödvändigt med tanke på kylan under en täckduk som skydd. Många onödiga odlingsmoment uteblir och man sparar på utrymme, vilket är särskilt viktigt för oss. Ett par gånger i veckan skördar vi en planta i taget så att vi bryter de yttersta bladen från salladsstammen. Den ostörda tillväxtpunkten i centrum producerar otroligt snabbt nya fina och felfria salladsblad. Vi drömmer om ett vinterväxthus för tillväxten av salladsplantor, men det har vi inte ännu – ändå bör de första skedena kunna ske möjligast mödolöst. De olika sorterna, växtljusen, pluggbrättena, utplanteringen av plantorna i färdigställda odlingsbänkar, som har fått ett bar tum lager med kompost, allt behöver var genomtänkt på förhand. Dessutom behövs en stor dos med tur. Vi försöker lära oss och försöka på nytt.
I juni var tillväxten enorm, allt såg underbart ut i försommarens tidiga ljus. I juli fick vi väldigt mycket sallad. Tallbacka Mix utmanar oss ständigt och lär oss mycket och ger mycket glädje. Salladerna är i sommarens ljus vackra som juveler.
Allt såg likaså lovande ut på pingsten den 5 juni då vi firade säsongens öppning. Vi talade mycket om de gångna fem åren, nya ideer, NO DIG-metoden, komposterna, de extra plantorna fanns till salu, liksom Tallbacka honung (Titti Edfelt), Erik Saanilas fototavlor och planscher, Robert´s Bröds semlor och husbandet, The Fifth Jazz Edition uppträdde. En fin dag!
Många saker ryms såsom alltid ingår i sommarens säsong. En del saker lyckas, andra inte. Vi fick flera ventilationsluckor till växthuset och köpte ett skuggnät klokare efter förra sommarens brännheta erfarenheter. Tomater och chiliplantor i växthuset växte bra men äggplantorna ville inte ge någon skörd. Vi blev tvungna att acceptera det. År 2022 var Tomatens år för Trädgårdsförbundet. Inkommande år kommer vi att minska på mängden av tomat och chili radikalt och i stället odla rucola och krussarepta i växthuset. Jordlopporna är starkare än vi på frilanden och där hjälper varken ett tätt nät eller en senarelagd sådd.
Den förbättrade konditionen av jordmånen börjar synas, men odlingsmisstagen och speciellt de tidigare somrarnas torka har påverkat perennerna vilket ännu är synligt. Bärbuskarna håller på att repa sig men krusbärsmottet är ännu en plåga. Vi har inte velat sälja bär innan vi kan få den här ohyran något så när under kontroll. Inkommande vår tänker satsa på att klippa bärbuskarna och öka på komposttäcket så mycket vi bara kan. Vi tror på våra härliga bär. Utan våra bär-frukostar skulle vi inte klara oss genom den långa vintern och mörkret. Dessutom har förteckningen över sällsynta bärväxter blivit längre, nyheter i höst är körsbärskornellerna Olena och Dublany, mahonia, mispeln Nottingham, äkta mullbär och prakhäggmispeln Härkätien Herkku. Så småningom tänker vi kunna bjuda ut dem till försäljning och inte enbart för eget bruk.
Leveranserna till vår kunder tar mycket tid. Skörd och beredning för försäljning tar lätt största delen av arbetstiden söndag och måndag. Dessutom behövs också tilläggsleveranser inför veckosluten under den korta sommarsäsongen; många evenemang ryms in skärgården. Odlingsarbetet hotar bli försummat och just därför tror vi på NO DIG metoden. Vi kan lämna många tidskrävande moment såsom ogräsrensning, vändande av odlingsbänkar och gödsling. Det här så klart under förutsättning att grundarbetet är gjort ordentligt tidigare. Idealet skulle vara att vi hann sprida ett kompostlager på alla odlingsbäddar sent på hösten och sprida träflis på gångarna mellan dem. NO DIG bänken är i princip klar samma dag efter skörden och en lätt krattning av ytan för nya plantor eller sådd. Bevattningen underlättas av att en ostörd jord, där strukturen av mikrober och svamphyfer är intakt, behåller och använder vattnet effektivare. Det är ändå viktigt att sköta om kanterna i odlingsbäddarna under sommaren. Det giriga gräset vill växa in i bänkarna och sniglarna älskar de skyddade och fuktiga kanterna där de tillbringar dagen i väntan på de nattliga matorgierna. Välskötta kanter och gångar är dessutom mycket viktiga med tanke på trädgårdens utseende. Vi vill fungera som en visitträdgård och ta emot gäster under hela säsongen. Därför är vi ivriga med att hålla kanterna fina. Utmaningen är att använda den begränsade tiden och kraften rätt. Hur fördela dem mellan odling, leverans till kunder och trädgårdens estetik och hinna förverkliga helheten.
Senaste år hade vi inte tillräckligt med kompost för att täcka de nya odlingsbäddarna och områden under buskarna. Vi byggde förutom Berkleykomposter, en permanent taktäckt 3 x 1,5 meters treavdelningars kompost enligt Charles Dowdings förebild. Den fungerar så att man fyller en avdelning i taget. Det fortsätter man med tills den når 1,7 m höjd och inte längre sjunker ihop. Det är intressant att följa med värmeutvecklingen och alltid då man tillfört nytt material och den når 55–65 C kan man vara glad. Fuktigheten är viktig att följa med och vattna komposten då det finns behov.
Den första avdelningen får sedan samla sig ett par månader och under tiden fyller man den tredje avdelningen. De mellersta avdelningen fungerar som lager för det ”bruna” kolhaltiga materialet, senare svänger man den första avdelningen dit. Dowdings kompost svängs alltså enbart en gång. Efter ett par tre månader då den svängts är komposten klar att användas som kompost.
”Grönt” material” som innehåller kväve får vi under sommaren hur mycket som helst i trädgården men då är det svårare att hitta material med kolinnehåll. Under våren är det tvärtom. Den här hösten förberedde vi oss för inkommande sommar med att skaffa en billastflak med löv från Åbo begravningsplats. Vänliga trädgårdsvänner i Pargas hämtade också trädgårdslöv och rester åt oss. Vi är alltid på alerten då det gäller att hitta lämpligt material, andras avfall är en skatt för vår kompost. Matematiskt behöver vi ca 10 m3 kompost för att upprätthålla NO DIG bänkarna årligen. Till en början är behovet större och det räcker till som utmaning. Men byggande av komposter är inspirerande! Man blir överväldigad och beroende så långt att de andra uppgifterna i trädgården lätt blir lidande.
Under år 2022 då coronasmittan så småningom lättade kunde vi inleda vår verksamhet som visitträdgård. Det har varit vår målsättning de två senaste åren. Ett par gånger har vi nu också deltagit i Öppna Trädgårdar -evenemanget, som år 2022 hölls den 7 augusti. Dagen är en prestation men en lärorik och nödvändig sådan. Fem timmar med kontinuerlig trädgårdsguidning går som arbete. Den 31 juli hölls en Lök och Lyrik -kväll, med lök och andra delikatesser i trädgården, med lyrikprogram och välsmakande mat från Eva Matmalmen.
Också andra grupper har besökt trädgården längs med odlingssäsongen. Det har varit inspirerande, att presentera och guida är skojigt men samtidigt krävande. Fastän vi orkar tala om trädgården hur mycket som helst, så måste man öva så att presentation bli klar, konsekvent och intressant. Åt detta håll vill vi utveckla vår verksamhet. Välkomna inkommande säsong alla ni som är intresserade av trädgård, jordmån, grönsaker och NO DIG metoden. Tallbacka är öppet hela sommaren och tar emot grupper med kort varsel. (Med tanke på önskemål om servering behöver vi en liten förberedelsetid)
I september deltog vi i en ny slags verksamhet. Kimmo Englund från Vanda är insatt i mikroblivet i jordmånen och jordmånens strukturer. Vi hade förmånen att fungera som värdar för den första jordmånskursen med Kimmo som via föreläsningar och praktisk tillämpning introducerade oss i jordmånens underbara liv. Vi fick ny kunskap och speciellt iver att pröva odlingssätt som gynnar och är nyttiga för jordmånens mikrober. Liknande kurser skulle det vara fint att få flera av; ämnet är oerhört viktigt och borttappat i det nuvarande jordbruket.
I oktober 2022 var vi inbjudna att föreläsa på olika håll om NO DIG och hur vi har tillämpat det i Finland och Pargas förhållanden. Outi besökte Livia yrkesinstitut och Nalle var på Aura trädgårdsvänners månadssamling. En positiv erfarenhet – att förbereda föreläsningen och klargöra de egna tankarna kan i bästa fall leda till nya insikter. Det är också värdefullt att lära känna nya människor som är intresserade av permakultur och naturenlig odling.
Under hösten började krafterna tryta. Det fanns fast hur många arbetsuppgifter men dagarna blev obarmhärtigt kortare och morgnarna var kallare. När solen försvinner bakom molnen blir det genast kallt. Vi gjorde komposter så länge det var möjligt. Vi utvidgade litet vårt mångåriga projekt, det skogsträdgårdsområde som finns mellan vägen och trädgården. Diket har fått dräneringsrör och har så småningom fyllts med dräneringsgrus ris och annat trädgårdsavfall. Gräset och annan vild tillväxt täcktes med kartong. Vi fick en skadad LVI-gräsbal, som gav många kvadratmeter täckmaterial. På den ytan satt vi hästgödsel och slutligen rikligt med lövmaterial. Tanken är att så småningom kunna plantera små fruktträd och perenna örter. Körsbärskornellerna är redan planterade. De härdiga aprikosplantorna från Mustila försöksträdgård övervintrar ännu inne i källaren ,men kanske de en dag kan planteras i den varma slänten.
Vi har också fått tillgång till ett nytt område (ca 660m2) i anslutning till vår tomt mot Sydmovägen. Vi drömmer om en liten damm med grodor och lämpliga perenner som Irisar. Framtiden får utvisa i vilken form vi kan förverkliga drömmen.
Inkommande år hämtar med sig nya saker och nya former. Tallbacka Mix kommer att vara vår huvudsakliga produkt som kommer att innehålla nyheter, mycket vackert och smaka underbart. Trädgården utvecklar vi ännu, buskarna växer, formen på tryffellunden börjar träd fram och kan anas. Bärbuskarna ger skörd. Det går att sätta sig vid örtbänkarna för att beundra blommornas prakt och insekterna surrande. Eller för att övertygas om det livets under som upprätthålls och växer med komposten.
2023
År 2023 har präglats av bekymmer och rädslor. Pandemin drog sig tillbaka men blev kvar i bakgrunden och kriget fyllde nyheterna. Vi har för vår del försökt stanna på de godas sida och fortsätta ett meningsfullt liv. Den meningen står att finna i trädgården.
I trädgården är vi ändå inte skyddade för penningbekymmer, sjukdomar och trötthet. Vi bestämde att inrikta oss på NO-DIG odling i trädgården och det tar tid att lära sig det nya och befästa den nya metoden. Vi har också bestämt att gör allt offentligt och har m.a.o. öppnat trädgården för besökare trots att vi inte är färdiga och inte heller vet eller kan allting. Vi tar en medveten risk som man behöver göra med något nytt som avviker från det invanda. Tidvis gör det ont, men vanligtvis kan kärleken till allt som växer var den största av känslorna. Vi har bestämt oss för att fortsätta.
No Dig kompostering 2023 var det andra året då vi tillämpade NO DIG kompostering. Vi hade då redan fått erfarenhet av olika komposteringssätt, de nödvändiga materialet, arbetsmängden och framför allt hur mycket kompost som behövs. Tallbackas kompostchef Outi tog saken på stort allvar och beslöt att använda huvuddelen av sin arbetsinsats för att tillverka kompost för att ha tillräckligt med kompost till odlingsbänkarna. Vi hade också fått tråkiga erfarenheter. Till exempel mullfabriken med bokashikompost som vi startade med stora förväntningar var en bitter besvikelse. Bokashiprocessen lyckades inte och vår egen ide med att lägga bokashikompost och mylla i olika lager fungerade inte. Slutresultatet blev att vi fick en kompostblandning med stenhård yta och tät ogrästillväxt. Våra ordinära komposter var för våta och frös på vintern vilket resulterade i att hela processen tog alltför lång tid. Berkeley Hot Kompost-metoden däremot var lovande. Grenflis, trädgårdsavfall, hästavföring, blad och kaffegrums fanns att tillgå. Hur mycket kompost är det möjligt att tillverka under en säsong? Vi bestämde oss för att försöka. Den ordentliga vintern kom först i mars, så det fanns snö långt in i april. Den tionde april var de två första komposterna gjorda av pallkragar (1,2×1,2x 1m hög) fulla. Berkeleykomposten skall vändas från och med den femte dagen var annan dag tills materialet har förändrats till jämn men ännu grov kompostmylla. Också dyngmaskarna arbetar hårt efter att den inledande hettan i processen avtar. Det besvärligaste i processen är att sköta om en lämplig fukt; under sommaren vill komposterna torka fastän vi täckte dem med presenning för att minimera avdunstningen.
Efter de två första gjorde vi flera. Till slut var de sammanlagt ca 20 varav en del förenades under slutprocessen, I juni började vi också samla ihop vanliga trädgårdskomposter de fasta komposter vi byggt enligt Dowdings modell. Vi kan konstatera att vi efter att ha arbetat hela sommaren som resultat fick ett rejält lager med kvalitativ kompost utspritt på nästan alla odlingsbänkar på hösten. Det var tillfredsställande att få komposten utspridd som täckmaterial redan före vintern. Komposten hinner sätta sig, maskar och andra mikrober kan påbörja sitt dekomposteringsarbete och jorden är på våren när snön smält färdig för planteringar. Komposten är inte gödsel och den smälter inte i regn eller snöslask. Jordmånen blir bättre då mikro-organismerna förökar sig och mår bra.
Komposttäcket är av många orsaker oöverträffad för jordmånens hälsa. Torkan verkar vara ett återkommande problem för våren och försommaren. En jord som är täckt med kompost tål torkan mycket bättre, markens mikroliv och svamphyfer bildar en struktur, som binder vattnet effektivt. Vi är övertygade om att träflisen mellan odlingsbänkarna är ett ypperligt sätt att minska på avdunstningen och öka på svamphyferna. Det är möjligt att gå på NO DIG-bänkarna,-marken blir spänstig och den kompakteras inte. Regnvattnet sugs in jorden effektivare bland annat på grund av maskarna. Det behövs inte någon konstgödsel och man behöver inte bekymra sig för pH-värden eller brist på spårämnen. En levande jordmån balanserar sig själv och mikroorganismerna har sina sätt att frigöra molekyler som växterna kan använda. Vi människor förstår inte alla dessa finesser men till all tur behöver vi inte heller göra det! Det räcker om vi ordnar med mat och gynnsamma livsomständigheter så gör de arbetet åt oss.
Salladsmixens-lovande introduktion och en lätt justering.
Salladsmixen som vi utvecklade år 2022 är en utmärkt produkt. Den varieras enligt säsongen, består av många välsmakade sallatsväxter, är sagolikt vacker och full av överraskningar! Klart var ändå att utvecklingsarbetet behövde få en fortsättning. En del av sorterna gav inte tillräcklig skörd, andra av de prövade sorterna var inte tillräckligt hållbara eller plågades av skadedjur och några smakade för konstigt. Men bindsallad, bladsallad, spenat, kranskrage och strandkämpe fungerade fint och variationen på sallads sorterna gjorde mixen härligt vacker och färggrann.
Vårens märkligaste odlingserfarenheter och överraskningar fick vi när vi försökte utreda salladernas grobarhetsproblem. Den slutliga orsaken klarnade aldrig, men salladen grodde dåligt. Vi rensade bort de uppenbara orsakerna: för hög temperatur, hög fuktighet eller torka. Vi prövade olika mullblandningar, köpta och egna. Möjligen var fröna dåliga eller så var det fel månfas eller något annat. Det planerade urvalet av sorter och den tidiga introduktionen gick snett och vi fick lov att odla det som grodde. Efter den erfarenheten kan vi inte skryta med vår skicklighet att driva upp plantor. Varje välmående planta är ett under och en glädje.
Vi fick ett nytt innehåll till salladsmixen. En fascinerande nyhet, fastän liten smakbit var de sura bladet från fjällsyran. Trädgårdssyran ger stor och smaklig skörd men passar inte i salladsmixen då sniglarna äter hål i den, sköldsyran åter är vacker och välsmakande men hopplöst långsam att skörda. Fjällsyran mycket välsmakande och lättare att använda. Fjolårets lilla provruta kommer att utvidgas.
Salladsmixen behöver smaker och karaktär från salladssenaper och rucola så inkommande sommar kommer vi att odla dem i växthuset. Ute lyckas tyvärr inte — jordlopporna äter bladen helt eller gör dem fulla med hål. Försommarens torka gynnar jordlopporna och det hjälper inte med täckdukar.
Den salladsodlingsteknik vi lärt oss av Charles Dowding är utmärkt och vi har beundrat den många gånger. Plantorna odlas individuellt och de planteras på ca 20 cm avstånd från varandra. Skörden samlas från de yttre äldre bladen vilket gör att växten producerar ny färsk skörd till och med under en och en halv månad. Till slut | börjar växten blomma och bladen blir träaktiga och bittra. En fortsatt plantproduktion är viktig så man kan få en ny skörd utan pauser. Förra sommaren upptäckte vi att det är viktigt att skörda hela tiden. Endast på det sättet kan kvaliteten hållas hög. Det kan vara klokt att skörda även om det inte finns en köpare till produkten — de äldre bladen använder växtens kraftresurser i onödan och lockar till sig sniglar. (Det här är förstås ett frustrerande sätt att göra kompost på!) Inkommande säsong kommer vi att arbeta för att få en jämnare skördetid så att växterna kan producera skörd möjligast länge.
Visitträdgården 2023
Öppenheten är en av de bärande idéerna i Tallbacka. Vi tar emot gäster under hela säsongen.
Så småningom har vi skapat en infrastruktur och en fungerande praktik för att kunna ta emot en busslast med gäster och introducera dem i vår NO DIG-trädgård. Det behövs informationstavlor, en bra väg och en bred anslutning (förnyades våren 2023), med svängplats för bussen, ett tillräckligt antal sittplatser för en inledande presentation och ifall det blir regnväder, snygga eko dass och möjlighet till handtvätt, färdigt planerad guiderutt, något att bjuda på och också gärna något att sälja. Det är klart att det här ökar arbetsbördan då när det i övrigt finns tillräckligt, men så småningom börjar sakerna löpa på rutin. Och det är definitivt värt besväret! Fastän det är alltid är spännande när gästerna anländer och tröttar ut så glöms allt det fort. Det är en glädje att få berätta om trädgården åt människor som är intresserade att få höra och nyfikna på att få se. Jordförbättring är fascinerande också för andra och nästan beroendeframkallande. Det är härligt att få träffa människor som delar kärleken till allt som växer.
Vi har fortsatt att utveckla visitträdgården 2023 och har planer för innevarande år. Vi vill att artrikedomen skall vara stor; på hemsidan har vi en odlingsförteckning, ; som innefattar såväl arter som sorter på över 500 till antal. Vi är alltid mycket £ intresserade nya och presentera bortglömda traditionella växter som är värda att ha kvar i odlingen. Vi försöker skapa små helheter, tematiska öar, växtgrupper med en berättelse. En del av detta arbete består av att sköta om kantningen av gränserna och ogräsrensning men också de magnifika idéer som uppstår när man ser vad som ”bör” växa på ett ställe och hur odlingsbänkens kant ”bör” kurva sig! Någon växt träffar sin plats och trivs ypperligt, bredvid någon annan – och berättelsen fortsätter. Vi har namngett nästan alla sådana:ställen med egna namn, vilket är en viktig del av Tallbackas berättelse.
éer som uppstår när man ser vad som ”bör” växa på ett ställe och hur odlingsbänkens kant ”bör” kurva sig! Någon växt träffar sin plats och trivs ypperligt, bredvid någon annan – och berättelsen fortsätter. Vi har namngett nästan alla sådana:ställen med egna namn, vilket är en viktig del av Tallbackas berättelse.
PLANTVÄXTHUS
Ända från 2018 har det funnits en dröm om ett växthus med möjlighet att ha känsliga fruktträd i trädgården typ aprikos, persika och fikonträd.
Ritningarna för ett vinterväxthus är godkända år 2020 så den sista möjligheten för oss var att sätta igång hösten 2023. Kostnadsberäkningen visade dock att det inte var möjligt att bygga ett vinterväxthus så vi bantade ner planerna till ett plastväxthus. Men vi behövde börja redan på våren 2023 med att ta bort odlingslådorna på området från 2016. Det visade sig att pallkragarna närmast jorden delvis hade förmultnat så att de ändå borde ha bytts ut. Jorden tog vi tillvara och lade i en hög i väntan på byggstarten.
I augusti kom vi så i gång med att gräva ut byggplatsen och området ca 9x 11 m Själva byggnaden var enligt planerna 4,60x 8 m med en takhöjd på 4.30. Ytan jämnades ut med singel som täckte vattenledningsrör, elkabel och avloppsrör. Vatten och el förbindelsen togs från boningshusets källare. Grunden lades med jordankaren som borrades ner i jorden. I dem fastsattes en träram varpå takstolarna innefattande väggbjälkar skruvades fast. Innertakets bjälkar skruvades fast i takbjälkarna och bägge gavlarna fick stående strävor. (se bild och ritning).
Växthusplasten fick börja läggas på mot slutet av oktober. Den 20 oktober var plasten fastsatt med hjälp av aluminiumlister på takstolar och gavelbjälkar. Öppningarna på vädringsluckorna i taket fixerades och så fick vi lov att avbryta arbetet med tanke på vinter och kyla. Själva luckorna levererades i november men väntar nu på tjänligare väderlek.
I december fick vi ännu elektriciteten dragen till växthuset men belysningen hann vi inte installera. Skivorna för skyddande av plant och pluggbrätte hanteringen är fastskruvade samt skivorna för tvätthoarna.
Dörrarna på vardera sidan liksom vädringsluckorna får vänta på att bli installerade nästa år.
Ny livskraft åt bär och frukter
Det har gått 6 år sedan större delen av bärbuskar och fruktträd blev planterade. Den osedvanligt hårda torkan åren 2018 och 2019 orsakade problem och delvis helt säkert orsakade många av de svårigheter vi har stött på. De fick oss att leta efter en lösning på problemen och till slut ändra på odlingsmetoden. Jordmånen repar sig inte genast och växterna kanske aldrig helt, men gjort är gjort; vi ville inte heller riva bort allting och starta om från början. De gjorda misstagen irriterar men det hjälper inte att komma vidare. Jag har tidigare skrivit om täckodling och krusbärsstekeln. Körsbärsträden och sötrönnar dog av isvintern 2021-2022. Hallonbänkarna gav inte längre någon ordentlig skörd så vi beslöt ta bort dem. Vinbärsbuskarna plågas av vinbärsmåttet, som har tagit en stor del av skörden och gjort skördearbetet arbetsamt. Vi har fått bär för eget bruk med fyllda frysar, men bara en bråkdel av den potentiella skörden och kvaliteten har inte alltid varit prima. Något måste göras åt läget!
Michael Phillips ”The Holistic Orchard”
När vi letade efter metoder för att hjälpa de redan planterade bärbuskarna och fruktträden fann vi det kolossala verket av amerikanen Michael Phillips om en holistisk fruktträdgårdsodling. Boken är egenartad, då det gäller mängden text men också till sitt innehåll. Phillips strävar efter naturenlighet och hälsa inom alla del-områden; jordmånens hälsa, odlarens hälsa och hela ekosystemets funktion. Phillips fruktträdgårds äpplen är vid sidan av att de är stora och vackra också överlägsna till näringsinnehållet. Alla åtgärder, som han tar itu med i sin trädgård syftar till fruktträdens välmående, vilket gör att skadedjur och sjukdomar inte kan åstadkomma stora skador. Det är ändå bäst att genast klargöra att hans trädgårds utseende inte svarar mot de etablerade idealen och omgivningen ser inte ut som en golfbana!
Ur boken tog vi genast i bruk några praktiska metoder. När vi tar bort slyet får vi träflis, som är nyttigt för fruktträd och bärbuskar. Då den förmultnar så gynnas jordmånen i trädgården av svampar och mikroorganismer. Vi komposterar träflisen och använder den också som täckmaterial till gångarna mellan odlingsbänkarna. Vi klipper inte maskrosornas blommor, för pollinerarna behöver dem. Omkring fruktträden planterar vi vallört, som är en utmärkt acceleratorväxt med sina djupa pålrötter som producerar en stor bladmassa under säsongen och frigör stora mängder mineralämnen då den förmultnar åt fruktträden. Vallörten hinner producera flera bladskördar och blommor under en säsong. Vi började tillverka en blandning av neemolja, EM-mikrober och algpulver och spruta lösningen på växtligheten. Phillips sätter också fiskolja i blandningen, men sådan har vi inte lyckats hitta i Finland. 2023 utförde vi behandlingen två gånger, vid knoppningen i början av säsongen och i början av blomningen. Phillips gör behandlingen fyra gånger och följer mycket noggrant med trädets utveckling. Han är hela tiden medveten om när skadedjuren uppkommer och utvecklas och kan begränsa åtgärderna till rätt tidpunkt. Han betonar särskilt vikten av att gallra äppelkarten. Vi har mycket att lära oss! De största bekymren handlar om stekelskador på bärbuskar och svampangreppen på plommonen. Vi tänker fortsätta och lära oss mer, förhoppningsvis får vi småningom en bättre balans i fruktträdgården. Våra resurser och tiden medger ändå inte en sådan noggrannhet som Phillips bok instruerar, men vi gör vad vi kan.
Ny runda med jordgubbar och hallon
Vi har tills vidare ingen anledning att vara nöjda med vår jordgubbsodling. Det första försöket led av torkan och den därmed förknippade mangan bristen och den väl kultiverade jorden gav problem vid själva planteringen. Det andra försökets plantor hade troligen skadats under transporten så illa att de aldrig orkade växa ordentligt. Vintern tog livet av de flesta så vi förlorade två säsonger utan en ordentlig skörd, vilket var frustrerande. Då det gällde det tredje försöket satsade vi på plantorna. De är mikroförökade i Pargas och uppdrivna på Peuraniemi plantskola, sorterna är Malwina och Lumotar. Den första sommaren är över och jordmånen blir bättre så vi hoppas på det bästa.
År 2018 gjorde vi 35 meter långa hügelbäddar på båda sidor om den nyare delen av trädgården. I dem odlade vi första året pumpor och senare kål, lök och morot. Den sydligare bänken visade sig vara för torr för grönsaker och då vi samtidigt hade tagit bort de gamla hallonraderna så beslöt vi att plantera nya hallon i den långa bänken. Vi tänkte på olika sorter men stannade för Glen Ample-sorten och några buskkörsbär (Porthos, Athos) från Savonlinnan taimisto. I april 2023 planterade vi 60 hallonplantor och senare på sommaren byggde vi stödställningar så stadiga och brasom det var ekonomiskt möjligt. Under hösten spred vi på bänken överårig blad- och hästkompost. Bär- och fruktodlingen har varit utmanande och inte lätt för oss. Vi har inte satsa på det så mycket som det skulle ha krävt. Kunskapen och erfarenheten har inte räckt till. Men vi lär oss hela tiden. Vi hoppas att de åtgärder vi tagit till så småningom leder till ett gott slutresultat. Så att Tallbacka Bamsen på vår logo får famnen full!